När jag och familjen flyttade för ett par år sedan var det länge sen senast. I 17 år bodde vi tjugo minuter med tunnelbana från Stockholms city.

Det var en fin tid, barnen växte upp, gick i förskola och skola. På gården mellan husen lekte alla med alla.

När barnen blev större kändes det rätt att komma lite närmare city, där det mesta händer och dit kosan styr allt oftare. Vi var färdiga med det mer naturnära boendet. Nu skulle vi ha mer asfalt under fötterna.

Och visst har vi fått det och vi trivs, precis som vi trodde.

De enda i familjen som, nog, saknar det gamla är katterna, som efter drygt tio år som utekatter får leva sina liv inomhus. Tur att det finns inglasade balkonger!

Men som man brukar säga; allt har sin tid. Småbarnsåren i naturen, tonåren i betongen.

Nu är det även dags att flytta på jobbet, redaktionen ska byta lokaler och samordnas med andra fackförbundstidningar. Det är inte länge sen tidningen bytte våningsplan, men det är första gången redaktionen byter gatuadress.

Anledningen är att förbunden inom 6F ska samlokaliseras på ny adress. Tidningarna får helt enkelt inte plats.

Mycket ska slängas, gamla anteckningar och papper. En och annan bok. Skrivbord, stol, hylla, lampa och dator följer med till nya stället. Många arbetskamrater försvinner och andra kommer till. En stor förändring med andra ord.

Om det stämmer att allt har sin tid, vad kan vi då vänta oss av det nya?