En morgon vaknade Bo Hadrys med händer stora som boxhandskar och tunga som handskarna var fyllda med bly. Det var helg och han skulle egentligen åka hem till Ystad, men orkade inte. I stället fick hans fru komma till Göteborg.

– Men efteråt undrade hon varför hon kom. Jag låg ju helt däckad hela helgen.

Läs mer: Det här ska du tänka på om du blir skadad eller sjuk av jobbet

På måndagen sjukskrev han sig och for hem för att träffa en läkare. Det var för sju år sedan och Bo Hadrys har inte kommit tillbaka till jobbet sedan dess.

30 års arbete med tunga vibrerande maskiner har dödat många av nerverna i hans händer.

Under intervjun lägger jag märke till att han hela tiden rör på fingrarna. Vickar dem fram och tillbaka, knyter handen och släpper ut. När jag påpekar det tittar han ner på sina händer.
– Gjorde jag det, säger han förvånat.

Han  tänker efter en stund och tillägger:

– Jo, jag går väl och sprallar lite. Jag slår ner blod i händer, mot stickningarna.

Han berättar att han varje morgon kontrollerar händerna när han vaknar. Om handryggen lutar nedåt från handleden är det bra, då är svullnaden under kontroll, annars kan det bli en dålig dag.

Han började som banarbetare 1979, sedan utbildade han sig till spårsvetsare och arbetade som det fram till sjukskrivningen 2011.

– Man tänker ju inte på riskerna när man är ung och stark. Det händer inte mig tänkte jag och slog ner blod i händerna för att kunna fortsätta jobba.

Jag vill vara ute och jobba

Men det var egentligen inte för att prata om sig själv och sina problem som Bo Hadrys kontaktade Sekotidningen. Genom hela intervjun upprepar han gång på gång att hur mycket han blivit hjälpt av facket, och då främst av försäkringshandläggaren Ann-Charlotte Hansson på Seko Skåne. Hon sitter med när vi träffas, för det är hon som har koll på detaljerna i hans ärende.

– Den kamerala sidan med papper och sådant är inte min grej. Jag är en grovarbetare som vill vara ute och jobba, förklarar Bo Hadrys.

– Ja, det är lite roligt för Bo har blivit positivt överraskad varje gång han fått nya pengar. Jag säger om vi gör si eller så, så finns det pengar och han blir lika förvånad varje gång, tillägger Ann-Charlotte Hansson.

 

Försäkringshandläggaren Ann-Charlotte Hansson har varit till stor hjälp för Bo. Foto: Johan Bävman.

 

Det började alltså med sjukskrivningen 2011. Genom Seko fick Bo Hadrys ett år senare kontakt med Ann-Charlotte Hansson som hjälpt honom sedan dess.

– Då ordnade jag en remiss till arbets- och miljömedicin i Lund, berättar hon.

Innan det hade han kontrollerats för reumatism och opererats för karpaltunnelsyndrom, men ingenting hjälpte.

– I Lund skickade de elstötar genom mina händer för att kolla nervtrådarna. Då visade det sig att flera var söndervibrerade.

Spelade gitarr i dansband

Förutom svullna händer och stickningar så gör det att han får vita fingrar, framför allt när det är kallt och inverkar det på känseln och rörligheten.

– Förr så spelade jag gitarr i ett dansband. Men nu känner jag inte strängarna längre, så gitarrerna hänger på väggen och påminner mig. Men jag har svalt det där nu. Det är några kompisar som vill spela gamla låtar och frågar om jag inte kan spela bas åtminstone, det är ju bara fyra strängar, men det går inte.

På arbets- och miljömedicin konstaterade man slutligen att det handlade om en yrkessjukdom med 10 procents medicinsk invaliditet. Det innebar att Bo fick ett engångsbelopp genom den kollektivavtalade trygghetsförsäkringen vid arbetsskada (TFA).

– Eftersom det var en arbetsskada fick han dessutom halv livränta, som ersätter inkomstförlusten fram till 65-årsdagen, säger Ann-Charlotte Hansson.

Men när de fick se beräkningarna som Försäkringskassan gjort utifrån arbetsgivarens information upptäckte det att den inte innefattade all övertid han arbetat, något som också ska räknas in i livräntan.

– Så då fick vi göra ett detektivarbete, kollade gamla lönespecifikationer och sådant. Och det visade sig vara mycket övertid, så vi fick upp den summan ordentligt.

Men livräntan, som betalas alltså betalas ut av Försäkringskassan, täcker bara heltidslöner upp till 7,5 prisbasbelopp, i dagsläget 332 250 kronor, per år. Om man tjänar mer än så finns ytterligare ett skydd i de kollektivavtalade försäkringarna genom AFA, som då kan betala ersättning motsvarande det överskjutande beloppet, fram till 65-årsdagen. Efter det får man halva livräntan livet ut, eller utbetalt som ett engångsbelopp. Bo valde engångsbeloppet.

– Ett problem är dock att AFA då ska göra en egen beräkning av inkomstförlusten. Det kan ta flera år och de kan ifrågasätta om man verkligen hade haft kvar samma jobb och lön om man fortsatt jobba, säger Ann-Charlotte Hansson.

Tog nytt jobb

Men trots arbetsskada och stigande ålder, han fyller 67 i sommar, ville han inte sluta jobba. Så till förra året hade han halvtidsjobb på en restaurang och hade fortfarande jobbat kvar om den inte gått i konkurs.

– Det var en lönebidragsanställning. Jag hade intyg på att jag inte fick lyfta tungt, arbeta med vibrerande verktyg eller bli stressad. Det var så härligt för mig att komma ut och träffa lite folk och få arbeta i min egen takt. Jag gick där och pillade med allt möjligt och hade det kanon.

– Det var bra pågar, men bättre kockar än företagare tror jag. Och definitivt inga lycksökare.

Bo Hadrys har emellertid inte lämnat järnvägsbyggandet helt. En dag i veckan samlas ett gäng pensionärer i Ystad och bygger modelljärnväg.

– Jo, jag bygger fortfarande järnväg, men nu i mindre skala. Men jag kan inte göra pillarbetet utan lite grövre jobb, som målning och att strö sand.

Men hans fru gick i pension i januari så nu får han lugna ner sig lite. Och med pengarna som Ann-Charlotte hjälpt honom att få, sammanlagt flera hundra tusen kronor, kanske han kan förverkliga sin gamla dröm.

– Jag är ju lite av en tågfantast, så jag skulle gärna vilja åka Transsibiriska järnvägen. Och kanske åka till Japan för att resa med Maglevtågen som kan gå uppåt 600 kilometer i timmen.