Det finns inget som tyder på att något attentat av något slag skulle inträffa på järnvägen, på tåg eller i tunnelbanan. Samtidigt menar Tomas Koppelman Hellgren, regional insatsledare vid polisen i Stockholm, att det skulle kunna ske framöver.

Exempelvis greps sex uzbekiska män förra året och har åtalats för förberedelse till terroristbrott. I rättegången vid Stockholms tingsrätt, som inleddes i januari, menade åklagaren att männen haft för avsikt att utföra dådet i Stockholmsområdet, bland annat på Centralstationen och Mall of Scandinavia.

Ökad hotbild ställer nya krav på elsäkerhet

Nyhet

Enligt Thomas Koppelman Hellgren är det därför viktigt att arbetsgivare ser över handlingsplaner och vilka åtgärder som bör vidtas för att öka kunskapen i organisationer och hos medarbetare.

– Det viktiga är att man höjer den mentala medvetenheten. Det tjänar vi alla på den dagen det händer något, säger han.

”Vaknat upp”

Tomas Koppelman Hellgren har som jobb att utbilda poliser och andra yrkesgrupper om pågående dödligt våld och terrorattentat. Han anser att många organisationer är mycket mer förberedda på ett eventuellt attentat än de var för drygt nio år sedan, då Sveriges första islamistiske självmordsbombare slog till på Bryggargatan i Stockholm.

– Då hade vi aldrig drabbats av något liknande och var helt oförstående till vad som hade hänt. Från det datumet startade vår resa inom polisen med terror. Nu har vi vaknat upp från en sorts dvala och gjort otroligt mycket de senaste åren. Vi har bland annat kortat responstiden. 2010 tog det över en timme innan händelsen identifierades av polis som ett terror attentat. I april 2017, vid terrorattacken på Drottninggatan, tog det fyra minuter.

Insatsledaren Tomas Koppelman Hellgren.

Hans bedömning är att många andra organisationer – exempelvis Sveriges tågoperatörer men även sjukvården och räddningstjänsten – måste utveckla sitt förhållningssätt på liknande vis.

– Räddningstjänst och sjukvård trodde att attentatet på Drottninggatan var en trafikolycka till en början. Jag tycker det är bättre att utgå från att det är ett terrorattentat. Då hinner vi reagera.

– Jag brukar säga: Var beredd, men inte rädd. Man ska inte gå omkring och vara nojig och leta fel överallt. Men jobbar man i vissa branscher, exempelvis inom järnvägen som är en extremt farlig arbetsplats från början – där det finns en ökad risk för ett attentat – måste man förbereda sig lite mer än om man jobbar på något annat ställe som är förhållandevis ofarligt.

Vad kan man göra?

– Det viktigaste är att man detekterar felbeteende. Jobbar man i spårområdet och upp täcker väskor som är felplacerade eller personer som rör sig i områden där de definitivt inte borde vara, är det bra om man reagerar, konfronterar personen, eller ringer polisen. Hellre kontakta oss tio gånger för mycket än en gång för lite. Man vet aldrig när gärningsmännen slår till.

”En farhåga”

Roger Patriksson, ordförande på Seko Spårtrafik, säger att det i dag inte finns någon specifik utbildning från fackligt håll kring hur personal ska hantera terrorhot.

– Men vissa bolag har riktlinjer kring hittegods när terrornivån är högre. Detta sker mer i form av en påminnelse likt ett mejl att personalen ska vara mer försiktig.

Han ser ett behov av mer övning och repetition för oförutsedda händelser likt evakuering, brand eller olyckor.

– En farhåga som Seko spårtrafik också har är att företagen mer och mer övergår till mer e-utbildning vilket gör att kvalitén sjunker eftersom personalen inte övar på att göra det praktiskt.