Sveriges ekonomi har gått bra de senaste åren. Rubrikerna har handlat om brist på arbetskraft på delar av arbetsmarknaden.

Den starka konjunkturen fortsätter även 2018 och 2019, enligt LO-ekonomernas prognos, ”Ekonomiska utsikter”, som publiceras i dag.

Till stor del beror det på stark efterfrågan i omvärlden.

EU-länderna går mot ljusare tider, och i USA stimuleras konjunkturen av ofinansierade skattesänkningar.

Det här ger bra förutsättningar för svenska exportföretag, som dessutom gynnas av den svaga svenska kronan.

Bakom de här faktorerna finns också regeringens expansiva finanspolitik, och låga räntor.

2019 bedömer LO-ekonomerna att den svenska konjunkturen dämpas något, då kronan blir starkare och bostadsbyggandet fortsätter att minska.

Men som helhet tecknar de en ljus bild.

Den stämmer ganska väl överens med den prognos som statliga Konjunkturinstitutet gjorde i slutet av mars i år.

Fortsatt minskad arbetslöshet, enligt LO:s beräkningar

Men på en punkt är LO-ekonomerna mer optimistiska än andra prognosmakare: De tror att arbetslösheten fortsätter att sjunka och når ner till 5,7 procent i genomsnitt nästa år (och flaggar för att utvecklingen kan bli ännu starkare).

Det är stor skillnad jämfört med Konjunkturinstitutets 6,2 procent.

– Vi tar in vad som faktiskt händer på arbetsmarknaden, säger LO:s chefsekonom Ola Pettersson, med tydlig adress till Konjunkturinstitutet.

Konjunkturinstitutet (och andra bedömare) utgår från att det finns en så kallad jämviktsarbetslöshet, som antas ligga kring 7 procent.

Sjunker arbetslösheten under den nivån tar inflationen fart, och då bör den ekonomiska politiken stramas åt, lyder teorin.

Men just nu signalerar arbetsgivarna att de har ovanligt svårt att hitta arbetskraft.

Ändå tar varken priser eller löner fart, påpekar LO-ekonomerna, som anser att teorin om jämviktsarbetslöshet bygger på lösa grunder.

En väl etablerad bild av arbetslösheten i Sverige är att den numera består av utrikes födda och lågutbildade som inte har de kunskaper som krävs för att få jobb.

LO-ekonomerna vill nyansera den bilden. Många arbetslösa har i själva verket lång utbildning.

Och många arbetslösa är personer som nyss har haft en tillfällig anställning.

LO-prognos för löneökningar (i procent)

De har alltså egenskaper som arbetsgivarna efterfrågar.

Tvärt emot den gängse bilden tror LO-ekonomerna med andra ord att det finns lediga resurser på arbetsmarknaden, och de räknar bara med lätt ökad löneglidning framöver.

Att varna för överhettning tycker de är fel.

Sveriges verkliga problem, som LO-ekonomerna ser det, är att inkomstklyftorna ökar, den offentliga sektorn saknar personal, skolresultaten är klena, pensioner och a-kassa har urholkats och järnvägar och annan infrastruktur är i dåligt skick.

– Sverige lider av ett välfärdsunderskott, säger LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström. Det beror på att skattesänkningar i många år prioriterats framför satsningar på välfärden.

LO-ekonomerna upprepar budskapet att statsbidragen till kommunerna måste öka.

För att klara oförändrad personaltäthet och kvalitet i skola, vård och omsorg behöver kommunerna få 30 miljarder kronor mer per år de kommande åren.

Till den summan vill LO-ekonomerna lägga ytterligare sex miljarder per år för att de anställda i kommuner och landsting ska få bättre löner och villkor, vilket lär behövas om för att locka arbetskraft till skolan och vården.

Dessutom behöver pensionerna och a-kassan höjas, anser LO-ekonomerna.

De vill också att investeringarna i infrastruktur bör vara 1 procent av BNP, och då räcker inte de ökade investeringar som regeringen har föreslagit.

För att finansiera förslagen vill LO-ekonomerna öka skatteintäkterna, främst genom höjd skatt på kapitalinkomster och fastigheter.

Artikeln kommer från tidningen Arbetet, som tillsammans med Sekotidningen och tre andra tidningar ingår i LO Mediehus.

LO-ekonomernas fem punkter för välfärden

LO-ekonomerna listar fem punkter på DN Debatt för att kunna lösa, enligt dem, det stora underskott som råder i välfärden under nästa mandatperiod.

  1. 25 miljarder kronor för bättre villkor för de anställda i välfärden
  2. Ett bättre och jämlikt utbildningssystem
  3. Högre pension för de som har arbetat ett helt arbetsliv
  4. Stärk arbetslöshetsförsäkringen
  5. Öka investeringarna för infrastruktur