Det var mest röda CGT-flaggor i demonstrationstågen.

Frankrikes näst största fackliga centralorganisation varslade om protester mot arbetsmarknadspolitiken direkt efter vårens val. Enligt CGT-ledningen räckte det att läsa den nya presidenten Emmanuel Macrons program för att se hur de kommande reformerna skulle se ut.

Under sommaren har regeringen, som består av ministrar från både vänster och höger, haft överläggningar med facken. Resultatet presenterades nyligen. Arbetsrätten ska bli enklare med målet att minska arbetslösheten (se fakta). Om allt går som planerat träder de nya reglerna i kraft redan om några veckor.

Flera fack är mer eller mindre missnöjda. Frankrikes största fackliga centralorganisation CFDT säger sig vara besviken, men dömer inte ut alla detaljer i lagpaketet, och anser dessutom att CGT:s metod med gatuprotester inte är effektiv. CFDT föredrar att försöka påverka genom en dialog.

Men enligt CGT-ledningen var tisdagens protester en ”succé”. Mellan 223 000 och 400 0000 personer (polisens respektive CGT:s siffror) tågade i
omkring 200 demonstrationståg runt om i landet.

En av dem som deltog var Rachel Neis, CGT-representant som arbetar med kundkontakter hos gasbolaget GRDF i nordöstra Frankrike. Hon berörs inte direkt av förändringarna.

Eftersom GRDF tidigare var ett statligt verk har hon en särskild anställningsstatus.

Jag är delvis här på grund av solidaritet med mina kamrater. Men på sikt kommer även våra arbetsförhållanden att påverkas.

Rachel Neis säger att den nya arbetslagen bara är positiv för arbetsgivarna.

Bland det hon tycker mest illa om nämner hon möjligheten för lokala fack och arbetsgivare att kunna avtala bort vissa lagstadgade rättigheter. Hon tror också att tillsvidareanställningarna på sikt kommer att försvinna.

En omstridd paragraf i den nya lagen innebär att arbetsgivarna får rätt att ta in folk på en ny typ av projektanställningar.

Rachel Neis önskar bara att fler deltog i protesterna.

Det är förvånansvärt att så få människor engagerar sig med tanke på allt som händer i världen. Jag tror att många är fatalister. De tror att det inte går att påverka situationen.

En av Rachel Neis fackliga kollegor är Christian Achoub, som arbetar med underhåll på järnvägen.

Jag är orolig för vad som är på väg att hända med den offentliga servicen.

Han säger att flera av förändringarna i arbetslagen omedelbart berör de anställda hos det statliga järnvägsbolaget SNCF, även om många av dem också har en särskild status.

 

En annan aktuell fråga, som får de järnvägsanställda att se rött, är att Emmanuel Macron har sagt att deras specifika pensionsvillkor snart ska försvinna, eftersom alla invånare på sikt ska omfattas av samma pensionssystem. Idag kan vissa av dem gå i pension vid 55 års ålder, och andra vid 52. Christian Achoub tycker att det är orättvist när politiker får det att låta som om de järnvägsanställda hade fördelar jämfört med andra.

 

Det är vad som står på pappret. I verkligheten måste de flesta av oss arbeta i tio år till för att få full pension, säger han.

Dagens demonstrationer var delvis en kraftmätning. Både CGT och vänsterpartiet ”Det okuvliga Frankrike” har varslat om fler aktionsdagar under de kommande veckorna.

Men det är för tidigt att avgöra om regeringens reformiver påverkas av protesterna.

Den nya arbetslagen

Berör i huvudsak de som är privatanställda. De innebär många förändringar. Bland de som är mest omstridda: Lokala fack och arbetsgivare kan förhandla om vissa försämringar av kollektivavtalen och av lagstadgade rättigheter. Tre fackliga instanser som idag måste finnas på större företag ska slås ihop till en enda. En arbetsgivare ska kunna besluta att personalen får rösta om en förändring, som inte stöds av facken. En arbetsgivare på ett litet företag utan fackförening ska kunna förhandla med en personalrepresentant som inte har ett mandat från de officiella facken. Ett företag som har ekonomiska problem i Frankrike ska kunna göra ekonomiska uppsägningar, även om det ingår i en multinationell koncern som har goda resultat. Det ska bli tak på de skadeståndsersättningar som arbetsdomstolarna kan tilldöma arbetsgivare som har gjort oskäliga uppsägningar. En ny form av projektanställningar tillåts.

Franska fack

Franska invånare kan organisera sig i olika fack, med skilda ideologisk inriktning. Fem centralorganisationer har en officiell förhandlingsstatus inom den privata sektorn; CFDT, CGT, FO, CFTC och CFE-CGC. CFDT är det största och är mer reformistiskt än det näst största och mer oppositionella CGT. Det är CGT och ytterligare två andra fack FSU och SUD, som hade varslat om protester tisdagen den 12:e september. Dessutom deltog studentfacket UNEF.