– Jag har varit på alla demonstrationer för att stödja de järnvägsanställda. Nu är jag beredd att delta i aktioner inom energisektorn. Det finns områden där konkurrensen inte gynnar invånarna.

Det säger Rachel Neis, lokalt fackombud hos gasbolaget GRDF i nordöstra Frankrike. Hennes fack CGT försöker nu skapa en bred proteströrelse mot Macron-regeringens politik, utifrån konflikten på järnvägen. Den är nu inne på sin tredje vecka, och kan pågå ända fram tills i slutet av juni.

De fyra järnvägsfacken vill stoppa en reform av bolaget SNCF, som bland annat innebär att alla nyanställda från och med 2020 inte längre omfattas av järnvägens specifika arbetsvillkor.

Positionerna är fortfarande låsta, och trots att Parlamentet nu håller på att rösta igenom reformen, skymtar ingen lösning på konflikten.

På torsdagen (19:e april) strejkade 22 procent av de anställda, och orsakade ytterligare en dags trafikkaos.

Men nu försöker alltså CGT också få med sig andra yrkesgrupper i striden, med målet att skapa andra former av kaos i landet fram tills i slutet av juni.

Anställa inom energiområdet varslar om aktioner, enligt en modell som i Frankrike kallas för Robin Hood-metoden. Företag riskerar till exempel att drabbas av strömavbrott.

– Det handlar företag som går med vinst, där aktieägarna får utdelning, samtidigt som man säger upp personal, säger Hervé Bequet, kommunikationsansvarig för CGT:s energifederation.

Enskilda konsumenter, som ligger efter med betalningen, kan tvärtom få strömmen påkopplad igen, och invånarna i stora städer kan få lägre räkningar eftersom de får betala den billigare nattaxan även dagtid.

– Det handlar både om att sätta press på regeringen när det gäller järnvägsreformen, och för att vi vill ha en annan organisation av energisektorn, säger Rachel Neis.

CGT anser att alla som arbetar inom området energi borde omfattas av samma anställningsstatus, som de som till exempel jobbar hos elproducenten EDF. Villkoren där påminner starkt om de som de statsanställda har.

– På sikt borde vår sektor nationaliseras, för att garantera alla invånares rätt till energi. Idag har miljontals personer inte råd att värma sina bostäder ordentligt på vintern, säger Rachel Neis.

CGT:s mål är alltså att försöka tvinga landets politiska ledning att helt lägga om kurs.

Andra fack är kritiska till metoden.

– När det gäller järnvägen protesterar facken mot en konkret reform. Någonting liknande finns inte inom energiområdet. CGT agerar politiskt, säger Vincent Rodet, hos CFDT:s energifederation i Paris.

Frågan är också om CGT lyckas få med sig en större del av befolkningen.

Även om Emmanuel Macron och regeringen knappast är ”populära” i dagsläget, uppfattas presidenten som legitim. Enligt opinionsundersökningar stödjer dessutom en majoritet av invånarna reformen av järnvägsbolaget SNCF.

I går, torsdag, genomfördes demonstrationer mot regeringens politik runt om i Frankrike. Enligt polisen samlade de 150 000 demonstranter. Enligt CGT 300 000.

Energisektorn i Frankrike

142 000 löntagare inom energisektorn har en särskild anställningsstatus ”IEG”, beroende på att de arbetar inom gas- och elföretag som tidigare var helstatliga. Tiotusentals anställda, som bland annat arbetar med vidareförsäljning av el, eller inom oljesektorn, eller inom området förnybara energikällor omfattas inte av samma arbetsvillkor. Världens största elproducent EDF ägs till 85 procent av franska staten, och har omkring 68 000 anställda i Frankrike, varav de flesta omfattas av IEG. Engie ägs till cirka 30 procent av den franska staten. Av Engies omkring 72 000 anställda i Frankrike, omfattas 35 procent av IEG. GDRF, distributör av naturgas, är ett dotterbolag till Engie, och har 11 700 anställda i Frankrike. IEG står för Industries Électriques et Gazières, det vill säge El och Gasindustrier.

Facken i Frankrike

Den franska fackföreningsrörelsen är inte uppbyggd på samma sätt som den svenska. Det finns flera fackliga centralorganisationer, som ofta samarbetar, men också konkurrerar med varandra både om medlemmar och om inflytande. CFDT som är Frankrikes största fack idag, är mer reformistiskt än det radikala CGT, som är näst störst. Därtill kommer flera andra centralorganisationer som var och en har federationer för till exempel järnvägsanställda eller för energisektorn. Den pågående konflikten hos järnvägsbolaget SNCF drivs av fyra fack: CFDT, CGT, FO och UNSA Ferroviaire. CGT är däremot ensam om att starta en konflikt inom energisektorn.