Att röka är visserligen ingen rättighet, men det är en frihet som av tradition tillkommer vuxna människor. En allmän eller långtgående inskränkning av denna frihet bör ha stöd i lag påpekar Regeringsrätten.
I november 2006 antog Kriminalvården ett policybeslut och riktlinjer som innebar att man senast den 1 januari 2008 skulle ha en rökfri inomhusmiljö för anställda, intagna och besökare.
På Skänningeanstalten infördes rökförbud från 11 juni 2007.
En intagen på anstalten ansökte om att få röka i den egna cellen, men Kriminalvården avslog i oktober 2007 hans ansökan. Beslutet överklagades till länsrätten och till kammarrätten, men utan framgång.
Den röksugne internen gick vidare till Regeringsrätten. Förbud mot rökning i allmänna utrymmen hade han förståelse för, men Kriminalvården har inte lagstöd för ett generellt rökförbud som även inkluderar intagnas bostadsrum (celler) hävdade han.
Kriminalvården stod fast vid sitt beslut och förklarade att rökförbudet är mycket väl motiverat och balanserat.
Regeringsrätten konstaterar liksom den intagne att tobakslagen inte gäller för bostäder. Inte heller lagen om kriminalvård i anstalt, KvaL, ger något stöd för beslutet om rökförbud.
Självklart är det ändå i viss utsträckning nödvändigt för Kriminalvården att reglera i vilken mån rökning kan tillåtas i verkets lokaler, inte minst av brandsäkerhetsskäl. Problemet, påpekar Regeringsrätten, uppstår när ett rökförbud inte bara omfattar besökare och anställda utan även frihetsberövade personer.
Intagna kan inte lämna lokalerna för att röka om de så önskar. De kan dessutom drabbas av sanktioner enligt KvaL om de inte respekterar rökförbudet. Inte minst sanktionsmöjligheten motiverar en restriktiv tolkning av möjligheterna att besluta om inskränkningar i de intagnas tidigare friheter utan särskilt stöd i lag, anser Regeringsrätten.
Slutsatsen är att Kriminalvården gjorde fel när den avslog den intagnes begäran om att få röka i den egna cellen. För den intagne saknar Regeringsrättens dom betydelse i sak. Han är numera villkorligt frigiven, och kan röka så mycket han vill.
Däremot kan domen få betydelse för andra intagna, och för Kriminalvårdens personal.
Hans Olof Wiklund