Som Sekotidningen tidigare skrivit har EU-kommissionen nu givit grönt ljus åt ett svenskt tonnageskattesystem för redarbranschen. Kommissionens jurister hade hakat upp sig på två saker i det svenska förslaget, dels att minst 20 procent av fartygen måste ha svensk flagg, dels att redaren måste ha ett kontor i Sverige, för att man ska kunna ansluta sig till systemet.

Efter diverse turer med regering, kommission och sjöfartsbranschens parter har EU alltså sagt ja till det svenska förslaget. Men man var då tvungen att ta bort kravet på redaren att ha en viss andel svenskflaggade fartyg. Däremot var kravet på ett svenskt kontor ok.

Båda dessa krav finns med i andra länders tonnageskattesystem, men inte båda samtidigt.

– Eftersom Sverige är sist ut så har man tittat på de andra ländernas och plockat de russin som funkar bäst i olika länder. Kommissionen tyckte nog att det var lite väl mycket russin i den svenska kakan, så de plockade bort ett, säger Kenny Reinhold.

Men enligt honom är inte just det russinet av avgörande betydelse.

– Om man vill få tillgång till det svenska sjöfartsstödet, där redarna slipper betala skatt och sociala avgifter för de anställda, måste fartyget vara svenskflaggat i alla fall. Så det kommer nog inte göra så stor skillnad.

Den synen delar han med Pia Berglund, vd för redarföreningen Svensk sjöfart.

– När jag frågar mina medlemmar säger de att det inte spelar någon roll. I ett första skede kommer det ändå vara de som redan har svensk flagg som kommer ansöka om att ansluta till systemet. Ägarna till det 100-talet fartyg som redan går under svensk flagg har ju hållit ut i alla dessa år för att de verkligen vill vara här.

Hon är mycket nöjd med att systemet äntligen baxats på plats. Speciellt vill hon framhålla den kamp som fack och arbetsgivare tillsammans fört för att få skatten till stånd. Och på sikt ser hon att det kan få stora effekter för hur redarna väljer att flagga sina fartyg.

– Det känns jättekul just nu. Vi har en positiv trend där det byggs fartyg som aldrig förr och med politiker som äntligen börjat bry sig om sjöfarten. Och det är väldigt positivt både för mina och Sekos medlemmar, säger Pia Berglund.

Men allt är inte guld och blåa vågor. Varken Pia Berglund eller Kenny Reinhold är helt nöjda med det svenska förslaget för tonnageskatt. Framför allt handlar det om att finansieringen av tonnageskatten, cirka 50 miljoner som statskassan går miste om varje år, ska ske inom sektorn. Det innebär att det befintliga sjöfartsstödet minskar.

– Resultatet blir att även redare som inte vill eller inte kan gå med i tonnageskattesystemet är med och finansierar det, säger Kenny Reinhold.

Pia Berglund ser också brister i systemet.

– Vi var inte helt nöjda med förslaget, men bestämde oss för att inte bråka så att det kunde bli klart någon gång. Vi har ju kämpat för det här i så många år, säger Pia Berglund.

Tonnageskatt

Tonnageskatt är en frivillig skatt som rederierna kan ansluta sig till. Den innebär att rederierna betalar fasta taxor som utgår från storleken på fartygen, istället för den faktiska vinsten. Systemet skapar mer förutsägbarhet för redarna. Tonnageskatt finns i nästan alla andra europiska sjöfartsnationer.