Från början handlade fackliga försäkringar om makten på arbetsmarknaden. Arbetstagarna skulle skyddas ekonomiskt vid strejk, lockout och arbetslöshet. Anledningen var att ingen skulle tvingas till strejkbryteri eller ta jobb till alltför låga löner.

– En välfylld konfliktkassa var så klart ett maktmedel. Det satte ju press på arbetsgivarna som då visste att facket kunde härda ut länge vid en strejk. Och det perspektivet spelar en stor roll även idag, säger Anders Kjellberg professor i sociologi vid Lunds universitet.

Det var i fackets barndom, slutet av 1800- och början av 1900-talen. Då var a-kassan helt igenom en facklig angelägenhet, det var först på 30-talet som den blev statsunderstödd.

– Förutom maktaspekten så är det ju ett bra sätt att värva medlemmar till facket. Nu har många förbund extra inkomstförsäkringar, för dem som tjänar över taket i a-kassan. Det är ett viktigt skydd för många, men också ett sätt att rekrytera nya medlemmar till facket, säger Anders Kjellberg.

Med tiden har floran av för- säkringar som erbjuds av fackförbunden vuxit, både de som ingår i medlemsavgiften och de som kan tecknas som tillägg.

– Det är en balansfråga hur mycket som ska ingå i avgiften. Blir avgiften för hög förlorar man medlemmar. Däremot kan det vara klokt om man, i kraft av att vara många, kan förhandla fram bra pris på tilläggsförsäkringar och medlemslån, som man kan välja till om man vill. Det kan vara en fördel vid medlemsrekrytering, och med fler medlemmar blir facket en starkare part, säger Anders Kjellberg.

Men han varnar för vad som skulle kunna kallas dolda kostnader, som inte syns direkt på medlems- avgiften.

– Om det blir för mycket administration och extraarbete för de anställda i ett förbund att hantera alla försäkringar, så belastar det medlemsavgiften indirekt. Det får inte ta resurser från den fackliga verksamheten. Att bara erbjuda försäkringar funkar inte för ett fackförbund.