Bakgrund: Därför höjs pensionsåldern
Nyligen lanserade de sex partierna i pensionsgruppen en överenskommelse om att förändra pensionssystemet. Lägstaåldern för pensionsuttag höjs från 61 till 64 år, rätten att jobba kvar höjs från 67 till 69 år och skyddet för de fattigaste pensionärerna stärks.
Alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ingår i den pensionsgrupp som i december förra året presenterat en överenskommelse om pensionssystemet.
Vi lever allt längre, och allt fler får allt mindre av slutlönen i pension. Det är bakgrunden till den nya pensionsöverenskommelsen.
Från fackligt håll tycks det råda enighet om att det är nödvändigt med ett längre arbetsliv, men att det kräver satsningar på arbetsmiljön, så att alla ska orka jobba fram till pensionen.
– Inriktningen i förslaget är i grunden bra och möter många av de krav vi tidigare ställt. Det finns stora brister i det nuvarande pensionssystemet säger Valle Karlsson, förbundsordförande i Seko om uppgörelsen.
– Den stora utmaningen är att våra medlemmar måste kunna jobba och vara friska under ett helt arbetsliv, så är det inte idag. Stora satsningar på bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö måste göras om pensionsgruppens inriktning ska bli hållbar.
De frågorna anser pensionsgruppen är viktiga, men konstaterar samtidigt att de ligger utanför deras uppdrag. Därför skapas ett partsråd, knutet till pensionsgruppen, som ska arbeta med frågor om ett hållbart arbetsliv.
Nu ska alltså den lägsta pensionsåldern höjas i tre steg, från 61 till 64 år. Samtidigt höjs riktåldern från dagens 65 till 66 år, vilket även blir den ålder man har rätt att ta ut garantipension, grundskyddet för dem som haft liten eller ingen arbetsinkomst under livet, och få bostadstillägg. De som haft ett långt arbetsliv och jobbat i 44 år, undantas och ska ha rätt att gå tidigare i pension.
Samtidigt stärks stödet till de fattigaste pensionärerna genom ett tilläggsbelopp i garantipensionen samt en höjning av taket i bostadstillägget.
Även den så kallade las-åldern höjs, från 67 till 69 år, vilket innebär att man har rätt att jobba kvar till 69 års ålder. Något som starkt kritiserats av Svenskt näringsliv.
– Att ge redan anställda en ensidig rätt att stanna kvar i arbete till 69 år gör det svårare för äldre personer att få tillsvidareanställningar. Redan med dagens regler är lagen om anställningsskydd ett betydande anställningshinder, säger Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv.
Pensionsgruppen konstaterar att det redan idag finns åldersdiskriminering, enligt forskning redan för 40-åringar. Den frågan löser gruppen genom att inom kort presentera en delegation som ska motverka åldersdiskriminering och se till att äldres kompetens på arbetsmarknaden tas tillvara bättre.
I uppgörelsen vill man även undvika fler skandaler inom premiepensionssystemet, med oseriösa förvaltare som blåser spararna på pengar. Detta genom att man kraftigt begränsar antalet fonder i systemet och att staten tar större ansvar för att det inte ska finnas oseriösa aktörer.
Pensionsuppgörelsen
- Lägsta åldern för uttag av allmän pension höjs från 61 till 64 år i tre steg. Först till 62 år, år 2020, till 63 år, år 2023 och till 64 år, år 2026.
- Las-åldern höjs från 67 år till 69 år i två steg. Först till 68 år, år 2020 och sedan till 69 år, år 2023.
- Den så kallade riktåldern för pension höjs från 65 år till 66 år, år 2023. Det är vid den åldern som man bland annat kan ta ut garantipension och få bostadstillägg. Från 2026 kommer riktåldern kopplas till medellivslängden och höjas i takt med denna.
- Trygghetssystemen, till exempel sjukförsäkring och a-kassa, följer med höjningen av riktåldern.
- Särskilt undantag görs för personer med ett långt arbetsliv.