På morgonen i början av maj fick Anna Lavkrans, 42, en stark magkänsla att hon skulle bli uppsagd från sitt jobb som handläggare.

– Jag stannade hemma, jag orkade inte ta mig till jobbet. Senare blev jag uppringd av min chef, säger hon.

Beskedet kom mitt under Anna Lavkrans rehabilitering. För ett år sedan fick hon diskbråck när hon spelade squash. Risken var stor att hon skulle bli rullstolsburen eftersom flera nerver hade skadats så svårt.

Men allt gick väl. Efter en operation förra året har hon sedan årsskiftet jobbat deltid.

– Om jag klarat mig igenom det där, så fixar jag det här med uppsägningen.

Så många varslades

Hon försöker se situationen som en nystart, som kan bana väg för nya erfarenheter. Som statligt anställd får hon stöd i jobbsökandet av Trygghetsstiftelsen.

– Det är långt ifrån alla som blir uppsagda idag som får ett sånt stöd. Jag ska ta hjälp av en intervjucoach. All feedback är bra.

Inom ett år ska 130 av 242 förmedlingskontor stängas ner och 4 500 anställda har varslats.

Anledningen är dels Moderaternas och Kristdemokraternas budgetförslag som röstades igenom i riksdagen i december förra året, som innebar en minskad budget till Arbetsförmedlingen.

Men även januariavtalet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna om att reformera myndigheten och låta externa aktörer ta över coachningen av arbetssökande.

Hittills har runt 1 600 sagts upp. Av dessa är 21 medlemmar i Seko, som jobbar i olika delar av landet som antingen arbetsförmedlare/SIUS-konsulent, kundresurs, eller verksamhetssamordnare/kvalificerad handläggare, vaktmästare, assistent, handläggare/administratör.

”Jag ser paniken hos mina kollegor”

Anna Lavkrans har vad hon beskriver en cocktail av känslor inför uppsägningen och att Arbetsförmedlingen förändras:

– Jag är ledsen, känner lite ilska, frustration. Men också glad i att inte behöva stanna kvar när jag ser paniken hos mina kollegor som inte vet vad för slags arbetsplats de blir kvar i. Innan nya organisationen landar så är det mycket som ska göras. Inflödet av arbetssökande är stort. Flera kollegor har slutat och så fort en försvinner blir arbetsbelastningen, som redan i dag är gigantisk, ännu större.

Hon är samtidigt orolig att utsatta i samhället situation kan förvärras.

– Det finns en grupp i Sverige som varken kan läsa eller skriva. De har redan i dag svårt att få hjälp hos oss och arbete. Men vi som myndighet kan inte säga nej till dem, vilket privata aktörer kan göra.