-Det hade varit första gången för mig, efter 30 år i yrket, säger Jan-Erik Swälas. Dessutom var vi beredda tre gånger på en vecka.

-Nästa år får vi kanske en ny chans, säger han med ett brett leende.

Å andra sidan är Jan-Erik Swälas och kollegerna Tomas Lundh, Jessica Eriksson och Daniel Knutsson långt ifrån missnöjda med avtalsresultatet. Det blev så bra som man kunde hoppas, tycker de. Förtroendet för de som förhandlat är högt. Löneökningen är den förväntade.

-Vi har bara fått förbättringar i avtalet, inga av de försämringar, som Almega ville ha. Det är en framgång. Jag är nöjd under förutsättning att restidsfrågan följs upp. Vi vill se ett resultat av den arbetsgruppens arbete, säger Tomas Lundh.

Resultatet av arbetsgruppens arbete måste, som han ser det, ge någon kompensation till de som reser långa sträckor på sin fritid med låg ersättning. På Ericsson får de hemgaragerade 60 kronor per timme efter den första halvtimmen.

-De flesta här har sina bilar hemma, det är bara jag och en till som utgår från kontoret, säger Tomas. De flesta som har bilen hemma har nog max en timmes restid åt vardera hållet.

alla

När det gäller övriga avtalskrav är låglönesatsning, individgaranti och integritetsfrågan viktiga för teknikerna runt lunchbordet. Några går på telekomavtalet, men arbetar som underentreprenörer åt Ericsson och var inte uttagna för att strejka.

Jan Holmberg på Relacom – Realcom hade fram till nyligen avtalet med Telia och Skanova som Ericsson tagit över – är en av dem. Han hade gärna varit uttagen i strejk men säger att han välkomnar avtalet. Särskilt att det finns en öppning för individgarantier och att restiden kan lösas.

-Det är inte bra med individuella löner där arbetsgivaren bara vill skilja oss åt för sakens skull, bra att Seko kan påverka i den delen, säger han.

Eftersom Relacom bara har ett par mindre uppdrag kvar i Västerås kommer Jan att få resa mer framöver. Han är mycket intresserad av att restidsfrågan får en bra lösning, men vet inte säkert hur det bör se ut. Kanske att restiden bör ses som övertid och därmed ge övertidsersättning.

Jessica Eriksson, som är nybliven Sekomedlem, hade hoppats att få fira en strejk med smörgåstårta hemma hos sig.

-Vi ville se lite kämpaglöd och blev sugna på smörgåstårta. Jag hade bjudit flera kolleger, säger hon.

Men inte heller hon är missnöjd med avtalsresultatet. Restidsfrågan är viktig för henne, hon föredrar dock mer betalt för restiden framför att den ska räknas som arbetstid.

-Jag föredrar pengar, säger Jessica.

Daniel Knutsson saknar för sin del en rejäl låglönesatsning i avtalet. Ett avtal som han i övrigt tycker blev bra. Särskilt mot bakgrund av att Almega ville försämra så mycket.

-Nu blev det samma höjning av den lägsta lönen, 2,38 procent, det hade varit bättre med mer i lägstalöneökning.

Tomas Lundh har som fackligt ombud arbetat nära nog heltid den senaste tiden för att förbereda en konflikt. Skrivit listor på strejkvakter, informerat medlemmar och hållit möten.

Möten som från början var tänkta att vara ett led i bildandet av en nationell klubb för Seko på Ericsson.

-Det har varit mycket intensivt, säger han. Roligt och inspirerande, och både svårt och lätt. För mig är det skönt att det inte blev någon strejk egentligen. Nu kan jag fokusera helt på det lokala fackliga arbetet. Det finns en hel del att göra, säger Tomas Lundh.