Dagens lönemodell innebär att industrin, fack och arbetsgivare tillsammans, sätter märket och bestämmer vilken lön alla andra kan kräva.

-Det finns en irritation när vi, i övriga fackförbund, blir åskådare och inte har något inflytande över löneökningarna, säger Kristoffer Arvidsson Thonäng, utredare på Seko och projektledare för 6F:s utredning.

Seko och övriga 6F-förbund kritik handlar dels om att industrin sätter märket och dels om att dagens modell inte löser problemet med löneskillnader mellan män och kvinnor och mellan låg- och högavlönade.

-LO har ett mål att halvera skillnaderna mellan män och kvinnor till 2028. Med den takt vi har idag klarar vi inte det, säger Kristoffer Arvidsson Thonäng.

Avtalsrörelsen 2017 är ett bra exempel på de brister som finns i dag, enligt kritikerna. Modellen för låglönesatsningen – alla som tjänar under 24 000 kronor per månad genererar till potten som om de tjänar 24 000 – är bra. Men, säger Kristoffer Arvidsson Thonäng, det krävs större satsningar för att det ska ha långsiktig effekt. Dessutom var märket väldigt lågt satt i år.

Problemet med för låga löneökningar är, enligt Seko, att det ger utrymme för de som är starka på arbetsmarknaden att få ut mer på lokal nivå. Samhällsekonomin tål större löneökningar än märket, men de lågavlönade kan inte få del av dem.

Enligt 6F finns även positiva inslag i dagens lönebildning, som sjösattes 1998. Den har gett reallöneökningar och gjort att Sverige bibehållit sin internationella konkurrenskraft.

-Det ska vi behålla, det vi vill utreda är om det finns en modell som också kan minska löneskillnaderna och öka inflytandet för andra branscher. Vi vet inte om det går, men vi ska göra ett försök, säger Kristoffer Arvidsson Thonäng.

Slutrapporten som kommer sommaren 2019 kommer att bygga på en rad underlagsrapporter om olika aspekter på lönebildning och kommer delvis att skrivas av utomstående experter och forskare.

-Redan i vår kommer de första rapporterna. Vi kommer att vara öppna med det vi tar fram.