Under politikerveckan i Almedalen träffades Seko, ST och Almega för en fika som Almega bjudit in till. På ett seminarium berättade arbetsgivarorganisationen om sina avsikter med inbjudan, och det handlade om långt mer än att bara dricka kaffe.

På spårtrafikens område har Almega hittills haft som uppgift att teckna avtal. Nu bildar man ett gemensamt bransch- och arbetsgivarförbund tillsammans med den nuvarande branschföreningen Tågoperatörerna.

Spårtrafikföretagen blir namnet på det nya förbundet och dess uppgift att verka för hela branschens framtid och utveckling, alltså inte bara att teckna avtal. Och ju fler man samverkar med, desto större är chansen att påverka de som behöver påverkas, framför allt politiker, och därför sitter såväl Seko som ST med i panelen uppe på scenen.

Större tyngd tillsammans

”Seko och Almega, men hur ska det gå?” Det är en naturlig första fråga man ställer sig. Varsel och strejker, många lokala tvister som slutar i segdragna centrala förhandlingar och hårda ord. Det är på den grunden som ett nytt förhållande nu ska byggas.


Några av de som ska driva järnvägens frågor: Mats Ekeklint, avtalssekreterare, Seko, Einar Humlin, branschansvarig, Spårtrafiken inom Almega, Åsa Erba Stenhammar, förhandlingsschef, ST och Crister Fritzson, VD, SJ.

Mats Ekeklint, Sekos avtalssekreterare, svarade att Seko står till förfogande och kan sätta sig ner för samtal när som helst. Men han tillade att det kan vara svårt i början, eftersom man har ett stort antal pågående konflikter med Almega.

Men branschfrågorna är viktiga och liksom Almega anser Seko att de bäst drivs gemensamt. Det ger större tyngd.

Samarbetet kan också vara en väg bort från de många konflikterna. Hittar man branschfrågor att samarbeta om och börjar lita på varandra, kan erfarenheterna från det samarbetet spilla över på förhandlingsverksamheten så att man inte redan från början utgår från att allt alltid ska sluta i oenighet.

Mats Ekeklint säger att Almega måste visa sin goda vilja. Det kan tolkas som att arbetsgivarna bör välja en väg som leder bort från tvister och medling, för att det nya samarbetet ska funka.

Motsättningarna finns kvar

Men även om de gör det tror inte Mats Ekeklint att alla tvister upphör i framtiden. För oavsett hur bra de kommer överens så är Seko och Almega två organisationer som ska slåss för sina medlemmars intressen. Och den intressemotsättningen finns ju kvar, även om man har en gemensam syn på branschfrågorna.

Almega inser detta, för Einar Humlin, branschansvarig för spårtrafiken, sa att man måste lyssna på facket och visa respekt för personalen, men han konstaterade samtidigt att ”den klassiska konflikten” finns kvar.

Och det är nog en bra utgångspunkt för ett vidare samarbete, insikten att den konflikten finns och att den kommer att bestå.

Efter att Mats Ekeklint och Einar Humlin gått igenom nya och gamla surdegar sade Crister Fritzson, VD på SJ, att han ville balansera och att SJ har en bra dialog och bra diskussioner med facket. Den balanserande rollen kan han nog behöva ha med sig in i Spårtrafikföretagen.

Den första uppgiften för de inblandade blir att bestämma vilka frågor som de tillsammans ska driva. Mats Ekeklint lyfter Höghastighetståg, arbetsmiljö och sexuella trakasserier. Einar Humlin vill först satsa på järnvägens kompetensförsörjning medan Christer Fritzon säger bestämt att frågan om hot och våld står överst.

Se över upphandlingarna

Ytterligare ett förslag är att se över upphandling och konkurrens inom branschen. Nu tenderar avtalen att gradvis urholkas och billigast anbud vinner över bästa. Det är dåligt för de anställda och på sikt även för branschen. Upphandling handlar också om järnvägens effektivitet och det finns väl skäl att diskutera på vilka grunder, hur och var som offentlig finansierad trafik ska konkurrera med kommersiell.