Lena Erixon börjar som ny generaldirektör på Trafikverket första september. Men varje gång hon sätter på TV-nyheterna påminns hon om vad som komma skall.

Har hon en att-göra-lista lär den vara rätt lång vid det här laget.

Dagen före vår intervju handlar det om sliprar i uselt skick och jag frågar om hon såg inslaget på Aktuellt. Med en suck svarar hon ja.

Vi sitter på det som är hennes arbetsplats till första september, nämligen FMV, myndigheten vars uppgift är att förse den svenska krigsmakten med allt dess materiel. Från kalsonger till kanoner, fartyg och flygplan.

Efter en stor omorganisation har FMV tagit över verkstäder, förråd och service från försvaret, tillsammans med närmare 2 000 anställda.

Det lär vara få svenska myndigheter som på så kort tid genomfört en så stor förändring som den FMV gjort under Lena Erixons ledning.

Möjligen betyder det att hon är extra lämpad att genomföra de stora förändringar av Trafikverket som många vill se, inte minst Seko.

Det gäller framför allt att Trafikverket ska utföra underhåll i egen regi och att järnvägsfrågorna ska få en mer självständig organisation.

Men Lena Erixon lägger frågorna i knäet på politiken.

– Att ge järnvägen en egen myndighet eller en mer självständig roll inom Trafikverket är en ickefråga för mig, den frågan är politisk. Tycker man att det är en bra idé, då hade vi ju aldrig slagit ihop Vägverket och Banverket.

– Rent allmänt anser jag att det finns en stark övertro på vad man kan åstadkomma med organisationsförändringar. Det kan vara viktigare med rätt kompetens på rätt plats än med ny organisation.

Svaret blir likartat på frågan om Trafikverket ska utföra underhåll i egen regi, det gamla vallöftet som Socialdemokraterna tycks ångra att de gav.

Det är inte heller en fråga som Lena Erixon tänker driva – om inte politikerna ger henne uppdraget.

Som en effekt av avregleringen är ansvaret för järnvägstrafiken delat inom och mellan olika myndigheter och även privata företag. Och är ansvaret splittrat är det risk att ansvarstagandet uteblir.

Lena Erixon håller med om att det kan finnas ett värde i ett mer samlat ansvar och säger att om politikerna vill ha det så borde de ge ett uppdrag till Trafikverket.

Det gäller ju att reda ut vari det samlade ansvaret ska bestå.

När Lena Erixon tillträder sin tjänst är det inte någon transportpolitisk novis som intar gd-rummet på huvudkontoret i Borlänge. Hon har varit både ekonomidirektör och generaldirektör för Vägverket och ställföreträdande generaldirektör i Trafikverket. Hon var även ansvarig för den omfattande kapacitetsutredningen som visar vilka åtgärder som krävs för att öka järnvägens kapacitet fram till år 2025.

I samband med att utredningen presenterades 2011 sa Lena Erixon i Norrköpings Tidningar att ”Situationen (för järnvägen) är värre än någon hade trott… Det här är inget väderleks- eller vinterproblem. Får vi inte resurser måste vi minska antalet tåg som går på banorna.”

Riktigt så blev det inte, mindre än två år efter nödropet om mer resurser var sammanlagt 700 anställda varslade om uppsägning.

När jag ber om en kommentar till hur det kunde bli så, tittar Lena Erixon fundersamt ut genom fönstret, rätt länge för att vara hon, och möjligen för att hinna formulera ett lagom diplomatiskt svar.

– Jaa, vi kanske inte har varit tillräckligt tydliga med vilka effekterna blir om man inte ökar anslagen. Men nu upplever jag att det har vänt, att politikerna förstår.

Hur denna vändning och nya förståelse ska visa sig återstår att se. Det kommer säkert att behövas mer pengar men också ett mer effektivt sätt att använda pengarna man redan har.

Det sista är inte minst viktigt, Lena Erixon säger att om Trafikverket får mycket mer resurser nu, så tvivlar hon på att man kan ta hand om dem.

– Mer underhåll betyder inte bara mer pengar, det handlar också om organisation, om tid i spår, om bra samarbete med våra leverantörer, med mera.

Vad ska Trafikverket då göra för att slippa de svarta rubrikerna och kritik från, i stort sett, alla och envar?

– Vi såg redan under arbetet med kapacitetsutredningen att man måste komma ur det akuta avhjälpandet, det är dyrt, det stör trafiken och det blir en ond cirkel där allt mer avhjälpande tar resurser från förebyggande åtgärder.

DSC_1566

– Därför måste fokus ligga på förebyggande underhåll. Järnvägsanläggningen åldras och slits, inte minst för att trafiken ökar, och det måste vi ta hänsyn till.

Ett första steg är att skaffa sig ett grepp om anläggningen, vad man har och i vilket skick det är.

Lena Erixon vill också att operatörerna, de som kör tågen, ska ta ett större ansvar när gamla lok sliter på kontaktledningarna och hjulplattor förstör rälsen. Hon funderar på om höjda så kallade kvalitetsavgifter kan vara ett sätt.

– Jag ska prata underhåll med alla, både internt och externt. Jag är väldigt ödmjuk inför uppgiften och inser att det inte finns någon snabb lösning på järnvägens problem.

– Det krävs en långsiktig handlingsplan som måste vara förankrad hos alla inblandade. Jämför med hur arbetet för ökad trafiksäkerhet har bedrivits. Det har varit både lyckat och långsiktigt.

Lena Erixon tror också att man behöver att öka underhållets status

– Underhåll är nog inte lika sexigt för politikerna som att inviga nytt. Kanske vi ska börja fira också när större underhållsarbeten är klara. Det gjorde vi ibland på Vägverket och det var lyckat.

Förutom underhåll har järnvägen behov av nya spår och Lena Erixon säger att södra stambanan måste byggas ut, den är väldigt känslig för störningar. Men frågan är för vilken hastighet den ska byggas?

– Det är rimligt att man bygger för högre hastighet, men det är en politisk fråga. Själv tycker jag att kapaciteten är viktigare än hastigheten. Men nyinvesteringar får inte ta resurser från till exempel mötesplatser på malmbanan eller från godsstråken.

Vad gäller de omdebatterade anslagen till järnvägsunderhåll säger Lena Erixon först att det är totalt sett en höjd nivå, men tillägger sedan att det beror på vilket år man jämför med.

Samtidigt som Trafikverket har fått mer pengar så har anslagskrediten för investeringar minskat kraftigt.

– Jo, säger Lena Erixon, men även om man inte alltid ska utnyttja krediten, är det ju pengarna man faktiskt har till sitt förfogande som räknas.

Och merparten av pengarna som Trafikverket får in passerar bara huvudkontoret för att hamna hos entreprenörerna som ska underhålla, driva och bygga nytt.

Det är alltså viktigt att upphandlingarna fungerar bra och Lena Erixon konstaterar att upphandlarna måste ha bra koll för att kunna välja entreprenör. – Dessutom ska upphandlingsverksamheten utvecklas. Är du osäker i din roll som upphandlare är risken att du förlitar du dig främst på lägsta pris för att slippa överklaganden. Annars kan du se till mer än pris.

Nästa år inleds upphandlingen inför bygget av Ostlänken, en ny dubbelspårig höghastighetsjärnväg mellan Järna och Linköping som kommer kosta 35,5 miljarder och kräva 19000 årsarbeten.

Seko har tillsammans med Byggnads krävt att Trafikverket ställer sociala krav vid upphandlingen, bland annat på kollektivavtal.

Lena Erixon säger att det finns ett visst utrymme för socialt ansvar i upphandlingslagen, men att Trafikverket måste förhålla sig till regeringens instruktioner och till regelverket.

­ Oavsett detta är det viktigt med krav på leverantörerna och att vi följer upp ställda krav.

Den som följer nyheterna om Trafikverket, och som läser denna intervju, kan möjligen tro att verket inte ansvarar för annat än statens spåranläggning.

Men ansvaret för statens vägnät är ett betydligt större åtagande, sett både till pengar och kilometer. Men det är sällan som våra vägar väcker samma aggressioner som järnvägarna, möjligen med undantag vid vägarbeten.

Seko driver vad som närmast är ett evighetsprojekt för att vägarbetarna ska få en arbetsmiljö där ett steg bakåt inte behöver leda till en allvarlig olycka.

­Jag har full förståelse för att vägarbetarna vill känna sig trygga och jag tycker mig se mer skydd när jag är ute och åker. Det har gjorts en del men det finns säkert mer att göra. Jag har stor respekt för arbetsmiljön.

När Banverket och Vägverket slogs ihop så hamnade större delen av Sjöfartsverket utanför. Trafikverkets ansvar för sjöfartsfrågor gäller enbart den mer långsiktiga planeringen. Det hindrar inte Lena Erixon från att vilja lyfta sjöfarten.

­ – Vi måste se att den är en viktig del av transporterna, att den inrikes sjöfarten är ett komplement till vägar och järnvägar. Vi har lite svårt för det.

– Tänk mer sjöfart, den har potential.

Lena Erixon

Född: 1960 Yrke: Generaldirektör Bor: Falun Fritid Sport, teater och skönlitteratur Lön: 1,8 mkr per år