– Jag vill inte ändra något i mitt liv, jo förresten, kanske att jag inte skulle ramla så ofta.

I våras höll Lars Ahlenius ett bejublat föredrag i Uppsala. Efter föredraget tog det ett tag innan han kunde komma ut till de andra i foajén. Det var en dörr i vägen, den var inte låst men för tung för att han skulle kunna öppna den. Händelsen speglar kärnan i det Lars Ahlenius vill förmedla, att funktionshinder finns lika mycket i omgivningen som hos personen. En tröskel, en trappa, en tung dörr kan vara nog för att stoppa Lars Ahlenius och andra funktionshindrade från att komma ut, från att arbeta och att vara en del av samhället. Ta bort de hindren och funktionshindret går att övervinna. Med rätt hjälpmedel kommer en annars förlorad arbetsförmåga tillbaka. 

– Vad är arbetsförmåga? En svår fråga men jag tror att det är något som alla har. Problemet är att hitta en plats där arbetsförmågan man har kan komma till användning. Jag är säker på att alla vill ha en meningsfull sysselsättning. Det är enormt viktigt både för självkänslan och ekonomin, säger Lars Ahlenius.

Han föddes med progressiv muskeldystrofi, en muskelsjukdom som inte går att bota och som hela tiden sakta utvecklas, ibland i snabbare skov. Prognosen är mörk. I ungdomen var sjukdomen inte något stort hinder. Lars utbildade sig till svagströmselektriker och arbetade tills han var 25.

– Då blev jag plötsligt mycket sämre, jag vare sig kunde eller ville arbeta och blev förtidspensionerad. Jag var inte ens med när de tog det beslutet.

– Under några år var jag mest angelägen om att komma tillbaka till livet. Det var ett betydligt mindre problem att jag hade blivit förtidspensionär.

När det var som värst hade Lars mindre än 5 procent av den muskelmassa som en frisk person har. Nu är den uppe på 7 procent, inte mycket det heller. Det innebär bland annat att han inte får gå upp i vikt, kroppen klarar inte att hålla uppe mer.

– Vaknade du en morgon med detta som jag har kan jag lova att du inte kom ur sängen.

Men det gör Lars Ahlenius, åtminstone när han ska till jobbet. För med tiden blev han något bättre och det började bli tråkigt att gå hemma. Och det med en ”värdelös” ersättning.

– Jag var förtidspensionerad i tolv år. Ekonomiskt sett en fullständig katastrof. Att ha en funktionsnedsättning idag är lika med fattigdom.

– Under de tolv åren deklarerade jag på exakt samma krona år efter år, samtidigt som allt blev dyrare. Det tar på psyket. Och för dem som inte kommer tillbaka i arbete väntar en framtid som fattigpensionär. Man grubblar enormt mycket på hur man ska få det att funka med pengar.

När Lars hade fått nog tog han kontakt med Open Up, ett projekt som Seko tele Stockholm startat för att ge unga med funktionsnedsättning praktikplatser inom telekombranschen. Bakom projektet stod Nisse Nobrand, ombudsman på Seko Stockholm.

Det startade 2006 och efter ett år hade 13 av 17 praktikanter fått fast arbete. En av dem var Lars. Detta visar att facket kan ha mycket stor betydelse även för grupper som står utanför arbetsmarknaden.

Nu är han själv verksamhetsansvarig för ett motsvarande projekt, Open Eyes på arbetsmarknadsförvaltningen i Stockholm. Och som tack för det stöd han fått behåller Lars sitt medlemskap i Seko.

Kontoret finns vid Globenområdet i södra Stockholm. Här har Lars Ahlenius milsvid utsikt över en jämn grönska och med uppstickande hustak. Det kan behövas en befriande utsikt ibland, för det är inte ett helt enkelt jobb att hitta praktikplatser åt funktionshindrade.

– Vi har skapat väldigt höga trösklar för att komma in på arbetsmarknaden, samtidigt som årtionden av effektiviseringar gör att det inte finns så mycket utrymme för dem som inte kan springa så fort.

Lars har den bestämda åsikten att även arbetsgivarna tjänar på att ge plats åt dem som har en funktionsnedsättning.

– Klart att det är ett större åtagande än vid en vanlig rekrytering, men vinsterna kan också bli större, säger han med ett leende.

– Dessa personer kommer att bidra med erfarenheter och nya sätt att se på saker som kommer att driva utvecklingen framåt och skapa varor, tjänster och produkter som vi idag har svårt att föreställa oss.

– Många kommer till mig helt förtvivlade, de har sökt hundra jobb men inte blivit kallade till en enda intervju. Många är briljanta, men det är ju inget som de har på papper, så de måste få visa det i praktiken.

– Jag har deltagare som sitter i rullstol och har assistent 24 timmar om dygnet, men som lyckas komma ut och skaffa sig ett arbete med alla enorma fördelar det innebär, som lön, ökad självkänsla och delaktighet i samhället.

Lars säger att det finns många olika typer av stöd och bidrag som kan kompensera för en nedsatt arbetsförmåga, men att han mest använder dem för att personen ska få en väg in, har man inte rätt utbildning eller arbetslivserfarenhet kan det vara ett sätt att ändå få visa vad man går för. Hans uppfattning är att det största hindret ofta inte är funktionsnedsättningen i sig, nej, hindret finns i omgivningen och till viss del i huvudet hos aspiranterna själva.

– För en del cirkulerar hela tillvaron runt den situation man hamnat i och ett arbete kan vara långt borta när det är så mycket annat som inte fungerar.

– De två senaste deltagarna som jag placerade har haft mycket begränsad rörelseförmåga och knappt kunnat röra sig alls, fast ambitionen, drivet och viljan att skaffa ett arbete varit enormt. Det visar på svårigheterna med att bedöma arbetsförmåga för i den enes fall var det anpassade arbetstider, en tillgänglig lokal och ett utrymme där assistenten kunde sitta som gjorde att arbetsförmågan gick upp.

När vi lämnar Lars Ahlenius ska han försöka hinna äta lite lunch innan han, ännu en gång, ska iväg och prata om sin verksamhet. Nu på ett projekt som europeiska socialfonden driver. Det finns massor med insatser för att stödja och rusta dessa människor att komma ut i arbetslivet, men kraven från arbetsmarknaden ökar hela tiden så det blir ändå en svårlöst ekvation.

– Jag tror att vi ska se det från ett annat håll, se vilka utmaningar vi står inför i framtiden och hur en mer inkluderande arbetsmarknad kan bidra till att lösa dessa, säger Lars Ahlenius.

Lars Ahlenius

Född 1967. Familj Fru och två barn. Yrke Projektledare i Stockholms stad. Lön 28 450 kronor i månaden. Bor I hus på Värmdö.