”Förtrycket födde jämlikheten”

Genom historien har Sverige varit ett fattigt och odemokratiskt land, där adel och en liten överklass levde gott. Ungefär som i resten av Europa. Under 1700-talet kom en förändring, och de flesta människor fick det ännu sämre.

Mot slutet av 1800-talet var Sverige ett av Europas fattigaste och mest odemokratiska länder, för att ungefär 100 år senare vara ett av världens mest jämlika länder med små klasskillnader och små inkomstskillnader.

Hur kunde det bli så och vad låg bakom förändringen, som nådde sin höjdpunkt på 1980-talet? Den frågan ställde sig Erik Bengtsson, docent i ekonomisk historia, och så tog han reda på det.

Tacka facket och folkrörelserna

Svaret finns i hans nya bok ”Världens jämlikaste land?” utgiven av Arkiv förlag med stöd av den fackliga tankesmedjan Katalys. Där kan vi läsa om varför det blev som det blev och om drivkrafterna bakom.

När Erik Bengtsson kommer till redaktionen för en intervju förklarar han varför det är viktigt att känna till hur och varför historien bytte riktning runt förra sekelskiftet. Och att det faktiskt var just något nytt som hände, det var inte en jämn lunk mot alltmer demokrati och jämlikhet.

Moderatledaren Ulf Kristersson har en gång sagt att den svenska jämlikheten länkar oss ut till vår historia av fria, självägande bönder. Erik Bengtsson skulle snarare uttrycka det som att den svenska jämlikheten länkar oss ut till vår historia av starka fackliga organisationer och folkrörelser.

Han är socialdemokrat men använder inte ordet klasskamp när han talar om utvecklingen. Men kanske är det ändå en klasskamp som han beskriver i sin bok.

– En av bokens stora slutsatser är att jämlikheten kommer från en medveten politisk kamp, inte minst från fackföreningsrörelsen. På så sätt visar jag hur viktigt det är med facklig och politisk aktivitet.

– Det är jätteviktigt att förstå vilken roll som folkrörelserna spelade, frikyrkor, nykterhetsorganisationer och bildningsförbund. De formulerade mål och en riktning för kampen och de samlade väldigt många människor.

Hans budskap väcker uppenbarligen intresse, lundadocentens tvådagarsbesök i Stockholm är fyllt med olika engagemang, han ska klara av intervjuer, diskussioner och panelsamtal i en omfattning som är få forskare förunnat.

Reformistisk energi

Sverige skiljer sig på viktiga punkter i jämförelse med många andra länder. Inte på det sätt som högern för fram, att vi svenskar skulle ha någon nedärvd demokratisk ådra som utan bråk eller åthävor stillsamt tar oss fram genom historien.

Nej, enligt Erik Bengtsson är 1800-talets stora ojämlikhet och brist på demokrati grunden för dagens jämlikhet.

– Sverige hade starka fack, ett starkt socialdemokratiskt parti och folkrörelserna. Varför hade vi det? Jo, därför att den extremt begränsade rösträtten innebar att den stora majoriteten av människor inte hade någon politisk talan. Det var bara de rikaste som hade rösträtt och det innebar att Sverige var mer odemokratiskt än våra grannländer.

– Det födde vad jag kallar en reformistisk energi, som kommer från ett missnöje med den bestående ordningen, en energi som kanaliseras i folkrörelser och fackföreningarna.

– Men ursprunget är människors motstånd mot de politiska institutionerna som de inte hade tillträde till. Folkrörelserna blev arenan för det politiska motståndet. Dessutom underlättade det att svenskarna tack vare folkskolan var ett läskunnigt folk.

I Sverige förtryckte eliten folket med oblodiga medel

Förenklat kan man säga att den stora ojämlikheten födde folkrörelserna och att folkrörelserna i sin tur lade grunden för utvecklingen mot ett jämlikt samhälle.

När grunden väl var lagd kunde bygget av ett jämlikt Sverige gå vidare. Det var ett bygge kantat av konflikter och av motstånd från eliten, både den politiska och ekonomiska.

För att göra en lång historia kort så kulminerade det hela på 1980-talet, bygget var klart och Sverige var världens mest jämlika land.

Nu dalar jämlikheten

Erik Bengtsson går inte så mycket in på vad som hände sedan men konstaterar att om det som en gång gjorde Sverige till ett bättre land inte längre gäller, ja, då blir det ytterligare ett trendbrott. I internationell jämförelse dalar därför nu den svenska jämlikheten.

Slutar vi att bygga står inte bara allt stilla, det går bakåt. Med mindre starka folkrörelser, mindre folklig förankring och mobilisering, då får motståndaren initiativet och där är vi nu.

Tillbaka till 1800-talet. När nu läget i Sverige var så svårt, borde då inte motståndet ta sig lite starkare uttryck än en ”reformistisk energi”? I många länder var ju protesterna betydligt mer våldsamma.

– Tyskland till exempel var mer revolutionärt än Sverige samtidigt som demokratin där kommit längre. Men det är inte så att det mest ojämlika landet får den största motreaktionen. En fredlig politik behöver inte tyda på en jämlik ekonomi. I Sverige förtryckte eliten folket med oblodiga medel, och då blev också reaktionen oblodig.

– Tyskland var mer jämlikt än Sverige men där möttes arbetarna med gevär i arbetsgivarleden och arbetarkampen blev därför mer beväpnad.

Erik Bengtsson hoppas att hans bok ska nå både forskare och en politiskt intresserad allmänhet och han beskriver den både som en bok om svensk historia och som ett inlägg som han hoppas ska speglas i debatten.

Ingen väg tillbaka till folkhemmet

Frågan är om den går att använda för att säga något om framtiden?

– Historien är inte förutbestämd. Framtiden beror på hur människor mobiliserar för sina intressen och idéer, vilka allianser som skapas och hur aktiv man är. Framtiden är öppen.

– Samhällen förändras, ingen kunde gissa 1870 hur 1920 skulle bli och 1920 kunde ingen säga något om 1970. Men man kan göra informerade gissningar om man förstår drivkrafterna i samhället.

Erik Bengtsson säger att han vill avstå från en sådan gissning, men säger ändå att han tror att utvecklingen med minskad jämlikhet kommer att fortsätta. Han ser inte samma mobilisering i dag som för 100 år sedan.

– Men jag vill inte ge några råd, inte komma med recept för framtidens soppkök. Min bok visar att aktivitet spelar roll, mer än så går inte att utläsa. Den ger inte stöd för någon särskild policy.

– Vi kan inte gå tillbaka till folkhemmet, det är inte så historien funkar att vi kan gå tillbaka till en period vi tyckte var bra.