Oavsett ärende kan den uppringda räkna med att Ola tar det på allvar. Ola Brossberg lämnar få saker åt slumpen, han vill hjälpa till, undanröja orättvisor, ta sitt ansvar.

– Du får inte skriva att jag är någon stjärna, för det är jag verkligen inte, säger han när han hämtar upp mig och fotografen vid järnvägsstationen.

Men när jag frågar ombudsmannakollegan Mikael Karlsson från Elektrikerförbundet, och Helena Andersson, sektionsordförande på Seko Posten i Dalarna, säger de att Ola nog är lite av en stjärna, trots allt.

– Jag vill bli som Ola när jag blir stor, säger Helena.

Hon är på fackexpeditionen för att få råd och stöd i en knepig facklig fråga på Postnord.

– Så här stor vill du inte bli, svarar han och pekar på sig själv.

Senare berättar Ola att han gått ner några kilo på sistone, av hälsoskäl.

– Jodå, precis som du, säger hon.

Mikael Karlsson har sällan mött någon som är så ”fruktansvärt engagerad i människor” som Ola. Ingen som ställer upp som han för medlemmarna.

Och Mikael, som delar kontor med Fastighets, Byggnads och Seko på Röda vägen, bör veta.

–Vi arbetar tillsammans och sitter båda i fritidsnämnden för Socialdemokraterna, säger Mikael. Han är likadan i politiken.

De båda äter ofta lunch tillsammans och den här dagen åker vi i Mikaels bil. De diskuterar sin vana att alltid finnas till hands och svara i telefon.

Ola säger att för hans del är det självklart, ”jag har bara en telefon”.

– Jag kanske borde sätta gränser, men hittills har det fungerat bra.

De hugger in på dagens rätt, grekisk pyttipanna, och konstaterar nöjda att det är riktigt gott. Husmanskost är favoriten.

– Ska du inte ha svampen, säger Ola plötsligt och sträcker sig fram till kollegans tallrik.

På förmiddagen har vi varit vid Liljans herrgård, ett par mil från stan. En kommunal anläggning för handikappidrotten i länet, och ett av Olas favoritställen.

Han är stolt över verksamheten här. Som ordförande i Dalarnas parasportförbund och ordförande i fritidsnämnden i Borlänge har han dubbla skäl att bry sig. Och dubbelt ansvar. Inte minst som arbetsgivare för personalen på gården.

– Inte lätt, men jag hoppas jag sköter mig, säger han. Vi inom arbetarrörelsen är inte alltid de bästa arbetsgivarna, se bara på hälsoläget bland de fackliga ombudsmännen. Arbetsmiljön kunde vara bättre.

Det är låst när vi kommer fram, men fotograf Maria Hansson passar på att ta bilder i det vackra vinterlandskapet.

– Dörren på baksidan är så fin, den går i ton med dina ögon, säger hon. Du får gärna le.

– Nja, min fru tycker jag ser fånig ut när jag småler, säger Ola.

Idrotten är viktig för honom och han gläds åt framgångar både för parasportarna och de lokala stjärnorna i andra sporter. Senast höll han tummarna för Tove Alexandersson, orienterare med världsmästartitel, på Idrottsgalan. Det blev ingen utmärkelse, men det gör inget, säger Ola.

– Galor är inte min grej ändå.

Hans grej är något annat. Det är det där som Helena och Mikael pekar på. Engagemanget för människor, för rättvisa och en stark fördelningspolitik. Mot rasism och främlingsfientlighet.

Ola Brossberg har stöttat och hjälpt ett stort antal enskilda medlemmar genom åren. Många har honom att tacka för att de fått behålla sin sjukpenning och förtidspension, eller sitt jobb.

I andra fall har medlemmen helt enkelt fått ut sin lön av en trilskande arbetsgivare.

– Äsch, jag gör bara det alla andra ombudsmän gör. Det är vårt uppdrag, säger han.

Senast Ola Brossberg ingrep och fick ett lyckat resultat var när Postnord ville sparka Tommy Hinders, efter 40 år som brevbärare. Det blev ingen uppsägning.

Helena Andersson var med på presskonferensen i Mora där Ola och Tommy framträdde.

– En riktig seger. Det hade aldrig lyckats utan Olas engagemang och goda kontakter med media.

Nog har han haft god hand med media. När han haft svåra fall och han varit övertygad om att Försäkringskassan eller någon annan gjort fel, då har han gått ut offentligt.

– Jag tycker att det är viktigt att det kommer ut att systemen ibland inte fungerar. Jag, som är politiker och socialdemokrat, måste se när det brister. Min uppgift är ju att se till att det blir bättre.

Rättvisepatoset är av gammalt datum. Redan på högstadiet i Kvarnsveden i utkanten av Borlänge, där han för övrigt bor kvar, tog han debatten med borgerliga klasskamrater och lärare på vänsterkanten.

Debattlustan sitter i och Ola drar sig inte för att argumentera emot det han inte ställer upp på, om det så är bland vänner. Han träffar då och då gamla kompisar som fått det bra ekonomiskt. Det blir ofta diskussioner om migrationspolitiken och Ola förstår inte hur de, som har allt, kan tycka att Sverige inte ska ta emot flyktingar. Sådan brist på solidaritet har han svårt för.

Du är inte rädd att ni ska bli ovänner?

– Man ska vara rädd om vänner, men jag är emot allt som har med rasism och hat att göra.

Ola Brossberg arbetar aktivt för att påverka i migrationsdebatten och människors attityder till andra människor. Han är djupt oroad över att så många i Borlänge röstat på och sympatiserar med Sverigedemokraterna.

– De har skrämmande värderingar.

I fullmäktige har Nordiska motståndsrörelsen, NMR, tagit plats, via ett så kallat öppet SD-mandat. Det har vridit SD lokalt än mer mot höger, tycker Ola, som sitter i fullmäktige och hör diskussionerna.

– SD-medlemmar låter som nazister. Det är otäckt. Vi måste vända det här, men då krävs att vi når fram med en så enkel sak som korrekta uppgifter.

– Det sprids så mycket på sociala medier och folk emellan som helt enkelt inte stämmer. Vi måste ta chansen inte minst på medlemsutbildningarna i facket.

Ola och vänsterpartisten och sekoiten Leif Lindström har varit ute på arbetsplatser för att diskutera vilka värdegrunder som ska gälla på bland annat Facebook. Fem besök har de hittills avverkat.

– Vi vill visa att den som tänker dela uppdateringar och artiklar på Facebook måste tänka på varifrån uppgifterna kommer och vad det leder till om de sprids. Ta ansvar.

Om besöken ger resultat vet han inte. Och han vet inte heller om han lyckats påverka någon han diskuterat med. Men det betyder inte att han ger upp.

– Nej, jag fortsätter kämpa för ett bättre samhälle. Det har varit min drivkraft hela livet.

Hur orkar du jobba heltid, arbeta politiskt, ta alla debatter och alltid vara beredd på att hjälpa enskilda?

– Jag tränar två gånger i veckan. Det ger energi. Jag tar inte heller åt mig av allt. Mycket av det jag gör är positivt och ger energi, som politiska möten och medlemsutbildningar, sådant vill jag inte avstå ifrån.

Annat är tyngre att bära. Som att trösta familjen när en medlem gått bort. Och att stötta en medlem vars försörjningsstöd inte räcker till. Då har ombudsman Ola Brossberg blivit socialarbetare Brossberg.

– Inte mig emot, säger han.

Ola Brossberg

ålder 55 år yrke Terminalarbetare på Posten och nu ombudsman på Seko bor I radhuslägenhet i Kvarnsveden familj Fru och två utflugna söner