Teckenspråket har format administratören Zara

Några minuter från tågstationen i Vänersborg, i en stor och pampig tegelbyggnad, ligger Vänerskolan. Sedan 1896 har den erbjudit undervisning för döva och hörselskadade och drivs numera av Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM).

Här jobbar Zara Strömstedt. Hon är själv hörande, men kan teckenspråk och har haft flera olika tjänster på skolan. I dag är hon administratör.

– Den huvudsakliga delen av mitt uppdrag handlar om att sköta system, vilket får lärarna att kunna dokumentera sina utvecklingssamtal, hålla sina bedömningar och sätta betyg, säger hon.

Särskilt anpassade lokaler

Vi lämnar ett soligt, men rått höstväder bakom oss och följer Zara in i skolans korridorer. Här inne ser det ut som en skola gör mest, men det är en lugnare ljudmiljö.

Jag är svenskspråkig, fullt hörande, fullt teckenspråkig. Och så ser jag kollegor som inte är fullt teckenspråkiga, eller som inte hör, och vilken information som lätt kan gå dem förbi

Visst ränner högljudda och skrattande barn ut i korridorerna när det är rast, men ljudet är dämpat eftersom lokalerna är akustiskt anpassade för den med hörselnedsättning.

Färgerna och annat på väggar är även avskalat, den visuella miljön ska inte distrahera för mycket.

Kommunicerar med teckenspråk

I korridorerna möter vi kollegor som hälsar glatt, både de som använder talspråk och de som är döva. Nyfikna elever ställer frågor till Zara på teckenspråk.

Tecknandes med händerna och tydliga ansiktsuttryck förklarar hon vilka Sekotidningens utsända är.

Det märks direkt att vi har kommit till en plats där Zara Strömstedt är uppskattad och lätt att gå fram till.

– Jag tycker om att kommunicera både med personal och elever. Hade jag velat hade jag säkert kunnat vara en trist person som bara satt inne på mitt kontor, men sådan är inte jag.

Lärde sig teckenspråk som femåring

Så hur hamnade hon här, flytande i teckenspråk trots att hon inte har problem med hörseln?

När Zara var i femårsåldern fick hon upp ögonen för ett tv-program där man använde tecken i kommunikationen. Zara, som hade börjat läsa och skriva lite grann, blev fascinerad.

Här var ett hemligt språk som ingen runtomkring henne kunde. Efter att ha följt programmet bad hon sin mamma att ta henne till biblioteket.

– Då lånade jag ett teckenspråkslexikon. Jag tog med det hem, läste de inte alltför avancerade orden och försökte klura ut hur jag skulle göra de här tecknen.

Där och då uppstod något som skulle komma att forma hennes liv.

Tvåspråkig vardag

För att göra en lång historia kort blev Zara nära vän med en döv flicka och läste sedermera teckenspråk på gymnasiet. Sedan gick flytten till Dalarna och Västanviks folkhögskola där alla använder teckenspråk.

– Där blev jag kvar och träffade mina barns pappa, som är döv. Så våra barn är tvåspråkiga. Nu är han och jag skilda sedan många år, men teckenspråk är fortfarande vardag för mig eftersom jag jobbar med det och han finns i mina barns liv.

När flytten gick tillbaka till hemstaden hamnade hon på Vänerskolan som assistent. Det var drygt tjugo år sedan och efter några jobb emellan har hon nu varit här sedan 2010.

Mest arbetat med teckenspråk

De flesta arbeten som Zara haft har kretsat kring teckenspråk.

– Det har någonstans legat i mig att jag vill öppna upp möjligheter för fler än bara de som är som jag.

Kanske är det för att hon känner sig priviligierad när hon tittar på sin omgivning.

– Jag är svenskspråkig, fullt hörande, fullt teckenspråkig. Och så ser jag kollegor som inte är fullt teckenspråkiga, eller som inte hör, och vilken information som lätt kan gå dem förbi.

Det gör henne arg om hon ser elsparkcyklar slängda på trottoaren, utan en tanke på synskadade. Eller att det kan finnas samma förväntningar på människor som har helt olika förutsättningar.

Sekoföreträdare på SPSM

Förmodligen ligger denna frustration mot orättvisor till grund för att hon även har tagit på sig det fackliga uppdraget.

– Ja, det blir ganska naturligt att vara med och påverka i de delar man kan, för att få myndigheten att utvecklas åt ett positivt håll. Eller för att få fler att lyfta blicken och se var vi brister, att våga ställa de kanske inte alltid så bekväma frågorna.

Omorganiseringar och effektiviseringar

SPSM dras som många andra statliga verksamheter med omorganisationer och effektiviseringar, berättar Zara. Ibland blir saker bra, ibland inte. Då är det ofta på grund av att de lokala förutsättningarna glöms bort.

Hon nämner skolans hörselteknik, utrustning i lokalerna som hjälper och förstärker ljud för hörselnedsatta.

– Man vet vikten av fungerande hörselteknik, men förstår kanske inte hur man ska få till det. Har vi inte hörseltekniker på plats att underhålla allt blir det svårt.

Vill att facket använder teckenspråk

När Zara pratar är hon eftertänksam. Hon kan å ena sidan ge ett avvaktande intryck, å andra sidan vara väldigt rak och tydlig.

I höstas fick skolan besök av Sekos förbundsordförande, Gabriella Lavecchia. Zara frågade rakt ut varför facket inte informerar på teckenspråk.

– Seko, och inget annat fackförbund heller vad jag vet, teckenspråkstolkar sin information. Så kan inte Seko vara först? Vi har ju världens chans.

Minoritetsspråk 1981

Teckenspråk blev inte erkänt som minoritetsspråk förrän 1981. Innan dess skulle döva och hörselskadade undervisas med tal och läppavläsning.

40 år senare upplever Zara att många inte tänker på att teckenspråk är ett av Sveriges språk.

Intresset för språket verkar gå upp och ned. Nyligen tog Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg bort teckenspråkskurser på grund av få sökande till kurserna.

– Det känns även som att det går i perioder med teckenspråksöversatt material eller olika jinglar. Det verkar vara beroende på vem som orkar driva frågan.

Gillar att jobba i system

Efter ett antal år på skolan ska Zara nu vara tjänstledig i några månader, testa en ny utmaning i en helt annan bransch. Planen är att komma tillbaka till de kollegor och elever som hon trivs så bra med.

Här på Vänerskolan får hon nämligen en perfekt kombination av att vara social och att jobba i IT-system.

– Det är sjuka kontraster. Men jag tror att jag lockas av den tydliga strukturen som finns i systemen, säger Zara.

Hon tänker efter en stund.

– Jag vill tro att IT-system får oss att jobba mer likvärdigt. Systemen ska hanteras på ett visst sätt, utfallet ska bli på ett visst sätt och det ska ge ett resultat. Hanterar vi informationen likadant blir utfallet för elever på olika skolor också likvärdigt.