Zadie Smiths femte roman handlar om dans, precis som titeln antyder. Men den är lika mycket en historia om klass och klassbakgrund, om ursprung och hudfärg. Och inte minst om vänskap.
Det finns likheter med Elena Ferrantes romansvit ”Om min fantastiska väninna”, men Zadie Smith slår hårdare, är mer brutal och skriver minst lika bra. ”Swing time” är mycket läsvärd.
Huvudpersoner är berättarjaget och hennes väninna Tracy. De börjar umgås för att de är så lika, har samma hudton, med en förälder var från Västindien. Men där upphör likheten. Båda bor i en utsatt del av London, men berättarjaget har en mor som är intellektuell men hellre föreläser om kolonialism än ger dottern mat.
Tracys mor har två mål, att bli förtidspensionär och att slåss för sin dotters framgång. Och framgången kommer, men bidrar till brytningen mellan väninnorna. ”Swing time” är en berättelse om en värld i förändring och om människor i förändring. Inget blir någonsin vid det gamla, och framgång, vad nu det är, blir lätt till motgång.
