I Herta Müllers berättelse om barn- och ungdomstiden i Ceausescus Rumänien påminns läsaren om en tid som både känns svunnen och alldeles färsk. Hon beskriver det totalitära samhället, bara 25 år bort, där ingen kunde komma undan makten, oavsett om hen tog avstånd från systemet eller anpassade sig. Alla påverkades. Barn som vuxna. Medlöpare likaväl som motståndare.

Herta Müller beskriver hur även angivare till säkerhetspolisen Securitate förföljdes och dödades om de inte fullföljde sina uppdrag till punkt och pricka. Ingen skonades.

Boken har formen av ett samtal mellan författaren och den österrikiska kritikern Angelika Klammer. Språket blir, innehållet till trots, poetiskt och vackert.