I höst 2020 är det exakt 44 år sedan socialdemokratins 44 år långa maktinnehav bröts. Från 1932 till 1976 obruten socialdemokratisk regering. Efter 1976 är det som att socialdemokratin aldrig riktigt suttit säkert i sadeln igen.

Det är kanske inte så märkligt att det inte talas om detta jubileum. Den svenska politiska familjen är precis som alla familjer beroende av sina livslögner.

Upprätthåller en livslögn

Socialdemokraterna älskar att leva i tanken att det fortfarande är som innan. Att man fortfarande är störst och starkast och landsfamiljärt bygger landet.

De borgerliga å sin sida, gör allt för att hålla liv i myten att ingenting har hänt. Borgarna kan genomföra våg efter våg av systemskifte, och utan att blinka säga att alternativet är förödande socialism. Som i alla familjer upprätthålls denna gemensamma livslögn av att den för de inblanda- de växt in i själen.

Kanske är ändå socialdemokratins avideologisering högerns största vinst.

Daniel Suhonen

I min familj berättas fortfarande om hur min morfar muraren Malte Eriksson lagom till valet 1976 köpt en ny färg-tv. Generöst hade han erbjudit S-föreningen i Västertorp att ha den på sin valvaka.

Natten blev inte riktigt vad den lokala S-föreningen planerat och när morfar och mormor som var i 60-årsåldern kom hem så kastade han ut tv-apparaten från balkongen på fjärde våningen. Ingen kom till skada men det blev en notis i lokaltidningen.

1976 kändes det enligt vissa socialdemokrater som ”en statskupp” att det blev en borgerlig majoritet i riksdagen. I dag är det kompakt högermajoritet i riksdagen om man räknar ihop de borgerliga och SD:s röster.

Vad man aldrig hör i vårt land är att de borgerliga erkänner att de segrat. Herregud vilken förändring som skett. Vi har gått från att Socialdemokraterna och LO ville socialisera stora delar av näringslivet till att näringslivet vill privatisera välfärdsstaten. Och gör det.

Säljer ut anställningsskyddet

Kanske är ändå socialdemokratins avideologisering högerns största vinst. I dag ses det inte som konstigt att ledande S-företrädare kan tycka att lagen om anställningsskydd, ja, den säljer vi ut. Eller värnskatten, den kan vi sänka.
Missförstå mig rätt. Jag har inget problem med att personer har dessa åsikter. Men det är inte socialdemokratiska åsikter. Socialdemokratins livsluft är att vara partiet för den undre halvan av befolkningen, det arbetande folket, LO-jobbare, TCO-are, småföretagare.

Att socialdemokratin tappat bort kopplingen till denna majoritet är den stora förändringen, vars följder vi inte ens sett början på. Det gör mig så arg, att jag skulle vilja våga kasta ut platt-tv:n från balkongen.