Sverige har på ett par decennier fått ett av världens mest marknadsliberala välfärdssystem. Privata bolag kan numera tjäna pengar i snart sagt varje del av välfärden.

Tydligast av allt är det i skolan. Inget annat land har ett system med både fritt skolval, skolpeng, i princip fri etablering och dessutom rätt för ägarna att ta ut obegränsat med vinst.

Men även på andra välfärdsområden har hela fältet öppnats för privata bolag. Kollektivtrafiken, vården, förskolan. Säg ett område bara – de är där. Märks detta i den politiska debatten? Nej, knappast alls.

Argumenten mellan höger och vänster låter på ungefär samma sätt som när jag själv blev politiskt aktiv på 1980-talet. Högern anklagar fortfarande socialdemokratin och vänstern för att vilja reglera allt, förstatliga allt och rent allmänt kväsa friheten i landet Sverige.

Dessutom blir de ideologiska övertonerna ofta höga. När Ilmar Reepalu nyligen föreslog ett vinsttak kallade Annie Lööf det för ”fondsocialism”. Vårdföretagarna talade om att det skulle bli ”som i DDR”.

Ni som minns löntagarfonderna vet att det var en modell där företagen fick sätta av en liten del av sin vinst till löntagarstyrda fonder som skulle investera i aktier. Steg för steg skulle löntagarnas makt öka. Den modellen har inte något som helst att göra med det vinsttak Reepalu nu har föreslagit.

Ni som minns DDR, det vill säga Östtyskland, vet att det var ett helt förstatligat, superkontrollerat och förtryckande kommunistiskt system, och det var nog inte exakt det Reepalu menade med sitt förslag om ett vinsttak på 7 procent i välfärdsbolagen.

Men strunt samma! Den som föreslår minsta begränsning av marknadens inflytande måste omedelbart slås ned i skorna med argument hämtade från Berlinmurens tid.

Trots att ingen, och jag menar verkligen INGEN, seriös debattör argumenterar för en återgång till den tidens regleringar.

Men det är ofta så. De som förordar ett visst politiskt system gör ofta misstaget att försvara det in i döden. Eftersom de är ideologiskt övertygade ser de inte att det finns problem.

Så var det även för vänstern. Ett skäl till dagens marknadssystem är att många var kritiska mot bristerna i det gamla systemet. Det var för stelt. För byråkratiserat. Människor ville bestämma mer själva. Vänstern hittade inget bra svar på det missnöjet och blev istället defensiva systemförsvarare. Nu gör högern samma misstag.

Det fanns trots allt en tid innan välfärdsbolag hade rätt att ens starta och driva vårdcentraler, skolor och dagis. Det var inte perfekt, men det fungerade. Jag tror att alla skulle tjäna på om den politiska debatten tog lite mer hänsyn till sådana erfarenheter från verkligheten.