Sommaren svalnar,
nätterna slutar långsamt leka
att de är dagar.
När augustis stämpelklockor kallar
går solnedgången förlorad i ett nattpass.
Hösten ropar och
jag följer rälsen genom städerna
ut förbi centralstationerna,
väntar på att få se allting byta färg.
Valet klistrar sina tysta slagord över
centrum medan
klimatet gör ett politiskt utspel i skogarna
i Västmanland.
Frågan är, vågar någon lyssna?
En tunn svart rök, gul längs horisonten
väcker kvarterets hundar, men vaknar
någon annan?
Landskapet utanför slutar fimra.
Avregleringarna kör en riktad kampanj
längs rälsen i Småland.
Det är elledningsfel och ingen rörelse
bär oss framåt.
En kollektiv försening
där det organiserade missnöjet
väntar på att formas,
en rörelse som väntar på vår riktning.
Det är signalfel
växelfel
anläggningsfel
Ett kollektivt mörker
som går att tända
om vi bara ser
att vi alla sitter på samma avgång
att det är vi som styr.
Det är septembers första dagar
när vädret tvekar men vi vet säkert
vart vi är på väg.
Jag låter ett nytt mörker fånga dagarna
följer rälsen genom hösten
ut förbi centralstationerna
hoppas på att få se allting byta färg.
