Låt mig säga det först som sist: Den pensionsreform som sjösattes i början av 90-talet av socialdemokrati och borgerlighet var verkligen inte till gagn för svensk arbetarklass.

Göran Persson medgav detta helt öppet och under avslappnade former. Han förutsåg att folk skulle bli förbannade och han fick helt rätt.

De hade bättre pension

Våra farsor hade betydligt bättre pensioner än vi ”unga” pensionärer om de hade full ATP och det hade de i regel. Pensioner som dessutom var värdesäkrade.

En höjning av garantipensionerna upp till 10 000 kronor brutto borde inte vara någon diskussionsfråga överhuvudtaget.

Så visst finns det saker som ska och bör kritiseras, men kritiken bör också vara rättvis.

Många fattigpensionärer

I partiledardebatter talas om 300 000 fattigpensionärer. Om att det inte lönar sig att jobba och om undersköterskor som jobbat ett helt liv och ändå inte kommer upp i garantipension.

Detta får jag inte riktigt att gå ihop. Jag har jobbat i Posten och Postnord i 47 år. Detta ger en bruttopension på 21 000 kronor i månaden. Netto 17 000 kronor.

Detta är inga överdrifter, men ändå en bra bit från de garantipensioner runt 10 000 kronor som det talas om. Och löner för brevbärare och undersköterskor är jämförbara.

Så vad handlar detta med garantipensioner och fattigpensionärer om egentligen? Svartjobb? Deltid? Inga kollektivavtal eller vad?

Pensionerad brevbärare