I senaste partiledardebatten blev det återigen uppenbart att Regeringen saknar jobbpolitik. Trots att det finns jobb, men utbildningen hos de sökande matchar inte behoven.

Arbetslösheten hos unga med låg eller ingen utbildning är hela 36%. Löfven tatar om att sjösätta ett flertal kraftfulla åtgärder i syfte att skaffa nya jobb. Det har man inte klarat förut.

Men alliansregeringen passar. De har ingen jobbpolitik i sitt budgetförslag. Reinfeldts enda försvar när detta blev uppenbart i debatten, var att vrida frågan till att Fridolin inte skulle gå med på att genomföra 90-dagarsgarantin för att unga skulle få ett arbete eller utbildning eller en kombination av det.

Att svika en hel ungdomsgeneration på detta vis är skamligt. De är vår framtid och måste få rätt att delta i samhällsbygget. Arbetslösheten nu är större än 2006. Regeringen borde få sitta på avbytarbänken.

Sen Alliansen erövrade regeringsmakten har långtidsarbetslösheten ökat med 143 procent enligt Arbetsförmedlingens nya siffror. I dag är de arbetslösa 68 000 personer.

I slutet av januari var 405 000 personer öppet arbetslösa. 1,5 miljoner svenskar står utanför a-kassan. Färre sjuka får ersättning, nära 65 000 har utförsäkrats. På två år och sex månader har försörjningsstödet (socialbidraget ) ökat med 30 procent. 30 000 är fast i fas 3 (långtidsarbetslösa som ej räknas i statistiken). Men vad har gjorts för att de skall få jobb?

Taket i a-kassan och sjukförsäkringen sänktes, det innebär lägre ersättning vid arbetslöshet och sjukdom. Det gav inga nya jobb, bara ökad fattigdom!

Man fördyrade medlemskap i fack och a-kassa genom höjd egenavgift plus avskaffandet av skattereduktionen för a-kassan och fackavgiften (arbetsgivarna har fått behålla sin  avdragsrätt). Inga nya arbeten bara ökad fattigdom!

Arbetsvillkoret i a-kassan höjs från 70 till 80 timmar i månaden. Många med vikariat, deltid eller säsongsanställning miste sin rätt till ersättning från a-kassan. Socialbidragskostnaderna skenar i kommunerna.

Arbetsmarknadspolitiken urholkas kraftigt med minskade resurser till både utbildning och andra arbetsmarknadsåtgärder. I stället för att kunna ta jobb som finns så försvåras företagens och de arbetslösa för att kunna ta jobb som finns så försvåras företagens och de arbetslösas förmåga att utvecklas.

Ovanpå detta – så sköljs “jobbskatteavdrag” och andra skattesänkningar från regeringen till de redan rika och friska med arbete. Medan pensionärer och studenter med redan knapra levnadsvillkor tvingas betala högre skatt och medan krogmomsen sänktes för krogägare och förmögenhetsskatten togs bort!