Inte märkligt när chef på chef på chef får avgångsvederlag och sparken tidigare. Det tråkiga i kråksången är att nya chefen talar exakt samma språk som förre chefen, varför sparkade man förra chefen då nya har exakt samma budskap (minskade brevvolymer osv).

Då hade man förmodligen sparat 14 miljoner. Dessa 14 miljoner får stackars postarbetare springa in, köra fortare, skippa lunch och så vidare (ett känt problem som verkar vara svårt att få bort!)

Finns det överhuvudtaget någon utvecklingsavdelning i Postnord? Någon måste väl få lön för att klura ut smarta idéer, lönsamma produkter inom postala världen. I mitt långa postala liv har jag aldrig hört om sådan avdelning.

Förmodligen dyra konsulter! Finns det överhuvud taget något offensivt tänk i Postnord? Hade man några förslag om kundvård och service så vart det jobbigt för det var ett förslag från Golvet, det var inget som kom uppifrån som alltid var halleluja, där cheferna är ja-sägare uppåt, där rädslan för sin egen lön är märkbar. Tar man hela tiden död på engagemang så tar man död på arbetsplatsen.

Sedan är det märkligt att Sveriges bästa jobb som brevbärare helt har tappat sin glans. Av de som gått i pension de senaste 15-20 åren, som jag träffat, har 99% haft följande uttalande: ja, man gick i pension i rätt tid.

Kommer folk att fortsätta i 15-20 år framåt att ha samma uttalande? Hoppas Postnord tar nya fräscha tag och vänder skutan så mina fd kollegor kan få arbeta under vettiga arbetsdagar.