Den enkla regeln ”sist in, först ut” har egentligen inget med lagen om anställningsskydd att göra. Det hävdar juristen Catharina Calleman, en av få som forskat på Las.
– Begreppet myntades av arbetsgivarna och är nu i var mans mun. Men i lagen står det klart och tydligt att hänsyn ska tas till de anställdas kvalifikationer och till arbetsgivarens behov av effektiv produktion, säger hon.
Det skydd som finns för den äldre arbetskraften kan lätt förhandlas bort, kom Catharina Calleman fram till i sin avhandling 1999.
En genomgång av uppsägningar på 32 arbetsplatser i Sekos branscher de senaste fem åren visar att Callemans resultat fortfarande står sig.
Av de undersökta uppsägningarna har regeln ”sist in, först ut” bara används i fyra fall av tio. På 18 arbetsplatser har annat fått fälla avgörandet och parterna har blivit överens om en avtalsturlista.
Genomgången visar också att det finns en tendens mot allt fler avtalsturlistor och därmed fler undantag från regeln ”sist in, först ut”.
En viktig grund för avtalsturlistorna är oftast de anställdas kompetens. Men det finns också ett allt större intresse hos arbetsgivarna att göra sig av med anställda som de anser inte klarar jobbet – på andra grunder än kompetens.
Arbetsgivarna passar på att ”sanera” som flera fackligt aktiva uttrycker saken. Utslitna, sjuka och äldre sägs upp, trots att syftet med lagen är att skydda den äldre arbetskraften.
Ett exempel på en tuffare attityd från arbetsgivarnas sida är Kockums pågående neddragningar vid Karlskronavarvet. Av 92 uppsagda har företaget handplockat 25 anställda, mot fackets vilja. Många med mycket lång anställningstid.
Företaget hävdar kompetensbrist, medan Seko anser att det hade varit möjligt att omplacera.
Kockums har tidigare tillämpat ”sist in, först ut” vid neddragningar, men gör det inte längre, enligt Sekos verkstadsklubb.
– Det har blivit en helt annan inställning från företagets sida, säger klubbens ordförande Erik Karlsson.
Kockums informationschef Kjell Göthe förnekar att företaget ändrat inställning.
Någon nationell statistik över hur lagen om anställningsskydd används finns inte, så det saknas jämförelsematerial över tid och mellan olika branscher. Det vill Arbetsförmedlingen göra något åt och håller som bäst på att ta fram ett underlag för hur en sådan statistik ska se ut.
– Den statistik vi har visar att det främst är äldre som sägs upp. Det är ett klart bevis för att arbetsgivarna frångår reglerna om ”sist in, först ut”, säger Ann-Christine Jans, nationalekonom och utredare på arbetsförmedlingen.
Oftast är de lokala parterna överens om hur avtalsturlistorna ska se ut. Exempelvis när det finns omställningsavtal eller liknande stöd för de uppsagda.
På statens område finns ett särskilt turordningsavtal som reglerar hur turordningskretsarna ska utformas. Lika arbetsuppgifter bildar egna kretsar. En krets kan bestå av så lite som en person. Följden blir att det alltid skapas avtalsturlistor.
Det är när parterna inte är överens som det uppstår problem och då ger lagen mycket litet utrymme för facket att agera. Central förhandling och stämning för turordningsbrott är de vägar som står till buds.
Att stämma för turordningsbrott kostar inte arbetsgivaren särskilt mycket, kanske 50 000 kronor, och felaktigt uppsagda får inte tillbaka sina jobb.
I flera andra länder kostar det betydligt mer att säga upp fast anställd personal, även för arbetsgivare som följer reglerna. I flertalet fall beror det på att länder som Tyskland och Spanien har en samhällsmodell som bygger på en familjeförsörjare och så ska denne skyddas extra.
På OECD:s rankinglista över anställningsskydd ligger Sverige bland annat av den anledningen bara på plats 19 av 38. Portugal är bäst, Storbritannien sämst.