Elof Isaksson, ordförande i klubben och koncernfacket, har varit med under en stor del av klubbens historia.
– När jag tänker efter har jag suttit i klubbstyrelsen i precis en tredjedel av klubbens historia.
När han blickar tillbaka ser han både framgångar och bakslag. På plussidan räknar han bland annat den smidiga sammanslagningen av avdelningarna i Umeå och Luleå år 2000.
– Men den största segern var hur vi löste övertalighetsfrågan som uppstod 1992. Då skapade vi en lösning som blev modell för hela förbundet. Vi lyckades ordna så bara ett fåtal blev uppsagda.
På minussidan räknar han arbetsgivarens centralisering av verksamheten. Det har gjort att man förlorat det lokala inflytandet.
– Förr hade vi förhandlingar varje fredag i Luleå och vi var sex stycken på avdelningskontoret. Nu är det en som jobbar i klubben och allt styrs från Stockholm.
En av hedersgästerna på 100-årsjubileet är Filip Blom. Han är född nästan på dagen ett år efter Telegraf- och telemannaförbundet avdelning no 9 bildades och blir alltså 99 år.
– Jag började jobba på Televerket 1928. Till en början jobbade jag extra på somrarna med att dra ledningar och sätta upp stolpar.
Lönen var då en krona i timmen med ett ambulatoriskt tillägg på 20 öre i timmen. När han blev reparatör i Piteå 1936 fick han 254 kronor i månaden.
Under kriget flyttades han till Boden och drog ledningar åt militären.
– Det var tungt, allt skulle gå så fort. Vi drog kablar men hade också till uppgift att spränga dem om det skulle hetta till. Vi hade sprängladdningar och tio meter stubintråd i baracken, berättar Filip Blom.
Trots att det kunde vara tungt och stressigt trivdes han alltid med jobbet.
– Det roligaste var att få igång kabeln upp till Kiruna och att bygga stationer, konstaterar han.