I Sverige upptäcks årligen cirka 500 personer som drabbats av sjukdomen. Av dessa är större delen, cirka 300, människor födda utomlands.
I det forna Sovjetunionen, alltså Ryssland och de baltiska staterna, har tuberkulosen ökat alltmer, och på svenska anstalter finns en hel del intagna från de länderna. Även människor från Afrika och Asien kan vara smittbärare.
Tuberkulos sprids genom att en smittad hostar upp bakterier som sedan sprids i luften.
Enligt kriminalvården krävs det dock långvarig och nära kontakt för att smittan ska överföras.
Om man misstänker att en intagen är smittad ska denne isoleras och undersökas med lungröntgen så snart som möjligt. Personalen ska använda munskydd och undvika längre kontakter med den intagne.
Vaccination är inte något säkert skydd mot tbc enligt kriminalvården utan den kan invagga personalen i en falsk säkerhet. För sjukvårdspersonal och personal med direkt klientkontakt kan det bli aktuellt med tuberkulintester.
Bland infödda svenskar som blir sjuka handlar det ofta om människor som varit sjuka i ungdomen men tillfrisknat. När personen kommit upp i 60-årsåldern har den blommat upp på nytt.
Generella tester eller vaccineringar av personalen anser inte Kriminalvårdstyrelsen var nödvändiga, enligt dess nya policy om tuberkulos.