Tidningen Arbetet har pratat med Håkan André, som är Sekofinansierad ITF-inspektör med ansvar för svenska Östersjöhamnar. ITF, Internationella transportarbetarfederatioinen, bevakar bland annat villkoren för anställda ombord på bekvämlighetsflaggade fartyg.

De flesta av de bekvämlighetsflaggade fartyg som lägger till i svenska hamnar har ITF-avtal, vilket är motsvarigheten till kollektivavtal. Ändå är arbetsvillkoren för besättningen alltför ofta undermåliga, berättar Håkan André.

– Vissa av dessa rederier ägnar sig åt dubbel bokföring. De skriver ett officiellt anställningskontrakt med avtalsenlig lön för besättningsmännen för att dölja de kontrakt som verkligen gäller med undermåliga arbetsvillkor och för låga löner, säger Håkan André till Arbetet.

Han berättar att detta uppskattningsvis gäller runt 20 procent av de drygt 100 fartyg som han årligen inspekterar.

– Arbetsvillkoren kan vara förfärliga. Fartygen kan vara flotta och nya, medan besättningen kan behandlas värre än djur. Men av rädsla för repressalier törs de inte anmäla detta. Och det vi ser i svenska hamnar är ändå bara toppen av ett isberg och generellt den bästa delen, säger Håkan André till Arbetet.

I just Östersjöregionen är denna typ av bluffkontrakt vanligast på fartyg med ägare i Östeuropa, berättar han.

Som exempel nämner han en besättningsman han träffade på en inspektion. Enligt det kontrakt Håkan André fick se fick mannen 1350 dollar i månaden och jobbade inte mer än nio månader i sträck. Men i enrum visade han sedan upp det riktiga kontraktet där det framgick att han arbetat över ett år i sträck med en lön på mindre än en dollar i timmen. Av rädsla för repressalier  vågade besättningsmannen emellertid inte klaga.

Sekotidningen har tidigare skrivit om problemen med dubbla kontrakt och ITF-inspektörernas arbete.