Det är spår fem på Hovedbanegården, centralstationen i Köpenhamn, som gäller för alla som vill åka till Malmö och Sverige. Jag slår följe med tre ungdomar med tydligt utomeuropeiskt utseende. Vi slår oss ned på fyra lediga platser i det halvtomma tåget. De tre pojkarna i åldern 14-18 år är klädda i omoderna jeans och billiga gympaskor. Två har läderjackor och en fleecejacka.

På min fråga var de kommer ifrån svara de: Afghan. De talar ingen engelska men har lärt sig namnet Malmö. Bredvid oss sitter en person som kan vara deras ”ledsagare”. Biljettkontroll. Pojkarna visar sina. ”Ledsagaren” visar upp en ogiltig färdhandling och får besked att gå av på nästa station, vilket han gör under verbalt tumult. Pojkarna verkar inte bry sig.

Försiktigt upprepar de för mig med frågande ögon: Malmö, Malmö?

På min tecknade fråga säger de att de idag kommer från Hamburg.

Tåget kör vidare över ett normalblåsigt Öresund. Ombord finns ingen svensk polis. Vi passerar Lernacken, den svenska gränsstationen för fordonstrafik. Vi är i Sverige! Två av pojkarna tar upp sina mobiler, en talar och en textar. Den yngste som är i yngre tonåren tittar mest ut genom fönstret och verkar imponerad över allt vatten i Öresund.

Plötsligt ljuder en svensk röst genom tågets högtalarsystem: Alla resande uppmanas att vid nästa station legitimera sig med pass eller ID-handling, informationen meddelas även på engelska.

Tåget gör sitt första stopp i Sverige, Hyllie Station. Pojkarna frågar oroligt Malmö, Malmö? Polis kliver ombord och ber alla som inte har uppenbart nordiskt utseende att legitimera sig. Kontrollen sker lugnt och tar sin tid. Väl framme hos oss frågar pojkarna den ensamme polisen om Malmö?

– Yes, this is Malmoe, svarar polisen. Pojkarna verkar inte tro honom och jag backar upp polisen genom att göra en skiss för pojkarna att vi är i utkanten av Malmö.

Polisen frågar om de har för avsikt att söka asyl. Pojkarna förstår ingenting. Polismannen är avvaktande och kallar på förstärkning. Två poliser till dyker upp. Pojkarna verkar efter ett tag inse att de är framme i Malmö.

Lugnt tar de sina små väskor och lämnar tåget tillsammans med två polismän. Uppför perrongtrappan och upp på gatuplanet. Där har polisen med tejp provisoriskt avgränsat ett område dit de förs. I fållan väntar ett 30-tal asylsökande. Ensamkommande ungdomar och barnfamiljer dominerar.

Efter ett tag slussas de bort till en större buss och körs till Migrationsverkets mottagning i centrala Malmö. Det hela sker odramatiskt och pojkarna visar inte med en min vad de tycker när de kliver på bussen mot en oviss framtid.