I över 20 år arbetade Jane Engman i Norrtäljeanstaltens mögelskadade lokaler.

Jane älskar sin trädgård, men kan inte göra någonting i den på egen hand. Hon är alldeles för trött.Hon har astma och nedsatt lungfunktion, besvär som gör henne andfådd för minsta lilla ansträngning.

Och så är det värken i ärret efter den operation som tömde Jane Engmans lungor på mögel. Värken är utmattande och gör att hon tvingas ta stora mängder smärtstillande medicin.

– Barn och barnbarn hjälper oss, säger hon och ser ut över prunkande grönska.

Det är strax före midsommar och regnet hamrar mot taket. Vi sitter i Janes vardagsrum. På bordet framför oss ligger ett kuvert med journalblad från arbetsmedicin vid Karolinska institutet. Jane Engman är patient sedan tre år tillbaka och känner ett stort stöd från sin läkare.

I journalen finns ett så tydligt besked som det är möjligt att få. Enligt läkarna har Jane Engman blivit svårt sjuk av sitt arbete på Norrtäljeanstalten. Orsaken är dålig inomhusmiljö med fukt och mögel i lokalerna.

Läkarna har funnit och tagit bort svamp, det vill säga mögel, i hennes lungor och detta kommer från anstalten.

Janes läkare skriver 2011:

”Det är mycket sannolikt att Jane Engman blivit infekterad med Aspergillus (mögelsvamp) på sin arbetsplats vid Norrtäljeanstalten. Någon annan exponeringskälla för Aspergillus har inte framkommit. Patienten har arbetat i dåligt underhållna lokaler, med allvarliga brister i inomhusmiljön, blockerade ventilationsdon, vanliga rum som används som våtrum, mögeltillväxt i rum och torpargrund av Aspergillus spp. Uppvärmningskök har använts för att laga mat, vanliga rum som tvättstugor utan särskilt skydd mot fukt, tvättmaskiner för 60 personer.”

Läkarintyget har skickats till Afa försäkring för att de ska ta ställning till en anmälan om arbetsskada. Besked från Afa har ännu inte kommit när detta skrivs.

Men framför allt är läkarintyget en upprättelse för Jane. Hon har fått rätt: inomhusmiljön på anstalten i Norrtälje gjorde henne sjuk. Och det började redan samma år som hon anställdes, 1989.

Att Jane, annan personal och inte minst intagna sedan åtminstone slutet av 1990-talet påtalat för såväl skyddsombud som anstaltsledning att det finns stora brister i inomhusmiljöns hade ingen effekt.

– Det har klagats på kliande och rinnande ögon och näsa sen jag började 1989. Jag fick symptom på astma tidigt och med åren blev det bara värre och värre. Sämst var det på jobbet, säger Jane Engman.

Läkarkontakten på Norrtälje sjukhus, dit Jane gick med sin astma, misstänkte samband med arbetsplatsen, men lät det bero. Ingen anmälan blev gjord. Jane sjukskrevs på halvtid i slutet av 1990-talet.

En del mätningar av luften har gjorts under åren. Arbetsmiljöverket har haft synpunkter på brister i ventilationen. Men det var först i januari 2009, när det kom ett brev till Norrtälje kommuns miljökontor, som allt förändrades.

I brevet anmälde en intagen på Norrtäljeanstalten ”olägenhet i inomhusmiljön”, han pekade på mögel i köket, damm i luften och kyla vintertid. Och han underströk att han pratat med personalen, men att inget hänt.

Efter att kommunen kontaktat anstalten och ställt krav på undersökning av inomhusklimatet – och Arbetsmiljöverket, som blivit kontaktade av skydds-ombuden, gjort detsamma – genomförde Kriminalvården och fastighetsägaren Specialfastighe- ter en ordentlig undersökning av inomhusmiljön.

Norrtälje kommuns miljöhandläggare Malin Olofsson gjorde även en besiktning på plats och kunde konstatera att lokalerna var slitna och i behov av upprustning. Det fanns bland annat avvikande lukter, gamla slitna mattor och emissioner av kemiska ämnen.

– Det fanns ett utbrett missnöje hos intagna och personal, säger hon. Anmälan om dålig miljö hade fog för sig, det är helt klart.

Mätningarna visade på fukt och mögelskador, och anstalten förelades att bygga om alla sex paviljongerna. Ett arbete som pågått sedan 2011 och ska vara klart våren 2014.

När anmälan kom in och kommunen agerade på allvar hade det gått 20 år sedan Jane började sin anställning. Under dessa år hade hon blivit allt sämre, men valde ändå att arbeta kvar fram till 2010. Då upptäcktes en godartad tumör i halsen.

Jane hade fått nog och sade upp sig.

Senare samma år blev hon svårt sjuk i lunginflammation, vilket ledde till att läkarna hittade möglet/svampen i Janes lungor. Läkarna på Karolinska anmälde 2011 arbetsplatsen till Arbetsmiljöverket, som besökte anstalten, tog del av mätningarna och nöjde sig med att åtgärder var på gång.

Varför stannade du kvar på en arbetsplats som gjorde dig så sjuk?

– Jag trivdes trots allt, det var ett fantastiskt jobb, jag kunde hjälpa människor till ett liv utan kriminalitet. Jag hoppas på förbättringar förstås. I Norrtälje finns inte heller många andra jobb att få.

Ångrar du dig?

– Ja, med facit i hand ångrar jag att jag stannade så länge. Jag vill uppmana alla i samma situation att lämna arbetsplatsen, om ingen lyssnar och gör något åt situationen.

Den avgörande fråga som Jane hittills inte fått något svar på är varför det dröjde 20 år innan ledning, skyddsombud och fastighetsägare på allvar gjorde något åt den usla inomhusmiljön, fukten och möglet på anstalten i Norrtälje?

Visst, Jane Engman hade astma i släkten och var särskilt mot- taglig. Hon hade en alldeles särskild känslighet för att angripas av mögel.

Å andra sidan utvecklades astman på jobbet, när Jane var drygt 40 år, i en miljö där fukt och mögel fått härja fritt i åratal.

Förklaringen till att ingen agerade är okunskap, tror yrkes- hygieniker Mattias Sjöström i Stockholm. Många vet inte hur farliga fukt och mögel är för hälsan och vet inte heller vad man ska göra åt det.

DSC02858

Anita Danielson är tidigare försäkringsansvarig för Seko på anstalten och den som stöttat Jane hela tiden. Hon, liksom Jane, är arg och besviken på att skyddsombud och fackligt ansvariga inte tagit sitt ansvar och drivit på i god tid,

– Seko har inte agerat så att information har nått de centralt ansvariga, säger Anita och Jane.

Anita och Jane är förstås också förbannade på de tidigare anstaltsledningarna som inte lyssnade, varken på personal el- ler intagna.

– Med tiden blev det en tyst och rädd anstalt. Berättigade klagomål togs aldrig emot, säger Anita Danielson.

Jane lägger till:

– Ledningen hade inga besvär av miljön, de satt i ett annat hus.