– Vi förstår inte varför man väntade tills fartyget gått under innan man började vinscha upp besättningen. Då var de utmattade och nedkylda av att ha klamrat sig fast vid fartygssidan i fyra timmar.
Det säger Kenny Reinhold som är ordförande för Seko sjöfolk, som tycker att man inte kan prata om en lyckad insats när två av 14 man omkom.
– Väntan innebar att det hunnit bli mörkt innan vinschningen började. Dessutom fick man 14 man som samtidigt hamnade i ett upprört hav, bland allt vrakgods efter förlisningen. Det skapade en mycket riskfylld situation.
Kenny Reinhold jämför med räddningsinsatsen vid en liknande olycka år 1988, då det svenska rorofartyget Vinca Gorthon gick under utanför den holländska kusten.
– Då vinschade holländska räddningshelikoptrar upp hela besättningen under tiden som fartyget fortfarande låg med svår slagsida. Man räddade alla utan att någon behövde hamna i vattnet.
Nu kräver Seko sjöfolk, liksom Sjöbefälsförbundet, att haverikommissionen granskar hur räddningsoperationen gick till.
– All heder åt de som gjorde jobbet ute till havs. Ytbärgarna gör ett fantastiskt jobb. Men frågan är om man kunde ha organiserat insatsen annorlunda.