Här finns, enligt uppgift, Europas största kvarvarande anläggning från den tiden. I det närmaste intakt.
Bygget stod klart 1957 och försvarsmakten lämnade Hemsö officiellt 1989. Än idag är det dock övningar på området, bland annat hemvärnet syns då och då.

Men i huvudsak har fästningen blivit ett museum över svenskt kustförsvar – för hela familjen.

– Det enda försvarsmakten plockat bort härifrån är vapen och ammunition. Allt annat lämnades kvar när det avvecklades. Och allt fungerar fortfarande. Hemsö är den enda anläggning i sitt slag som finns bevarad, säger Christer Sefbom.

Han driver, tillsammans med hustrun Kikki, museum, restaurang och konferensverksamhet i fästningen sedan 2009. På uppdrag av Statens fastighetsverk och med ekonomiskt stöd av Statens maritima museer.

Många värnpliktiga har tjänstgjort här som en del av sin tid på KA 5, kustartilleriet. 340 åt gången. En av dem var nuvarande kung Carl Gustaf, vars signatur finns på väggen i officersmässen. Året var 1967. Enligt en av många anekdoter om fästningen sov inte kronprinsen här, utan inne på landshövdingeresidenset
i Härnösand.

Storspionerna Stig Bergling och Stig Wennerström arbetade på plats och kanske var det av strategiska skäl.

Hemsö fästning byggdes för att skydda inloppen till Ångermanälven och därmed de stora industrierna uppströms. Sovjetunionen ansågs ha valt ut området till ett huvudangreppsmål för kärnvapen, och vad kunde vara mer intressant för en spion?

Fästningen var kärnvapensäkrad och det fanns material, mat och vatten för 90 dagars isolering. Begreppet fästning kan föra tankarna till stora slottsliknande byggnader i sten, som Marstrand eller Karlsborg.

Men Hemsö är ingen traditionell fästningsmiljö. Ovan jord sett besökaren i stort sett bara ett par kanoner och luftvärnstält sticka upp på Storråberget, riktade mot havet.

Utsikten över Höga kusten är förresten vidunderlig.

 

Hemsös hjärta och hjärna finns under jord, på 40 meters djup. Det stora batteriet kallas det, vilket innebär att härifrån kunde försvaret skjuta med de största kanonerna mot fientliga fartyg och flygplan. Och stort är det.

Allmänheten har inte tillträde till alla lokaler, men tillräckligt många för att det ska gå att få en uppfattning om storleken.

Precis som Christer Sefbom säger finns allt material bevarat, som om personalen en dag rest sig och gått ut. Det är som om soldaterna klivit ur sängen och hastat hem, som om officerarna ställt ifrån sig sina marschkängor och tackat för sig.

Som om kökspersonal torkat av spisar och kokkärl en sista gång och släckt lampan efter sig, AT-läkaren lagt pennan på receptblocken och låst medicinskåpet, förrådspersonalen skjutit igen hänglås på mat- och utrustningsförråd och placerat kartongen med gradbeteckningar under alla andra lådor.

 

Det ter sig som om batterichefen – fästningens högsta chef – lämnat sitt arbetsrum och den intilliggande stridsledningscentralen med ett torrt konstaterande att det är över nu. Fantasin har inga gränser.

Alla tusentals sommarbesökare på Hemsö fästning får en guidad tur i och ovanför berget och därmed alla viktiga fakta. Utöver det är det inga svårigheter att själv fantisera om soldatlivet. Och om alla de som var stationerade här som civilister.

Frågan om några tjejer gjorde lumpen här, återstår att ställa.