Är man gravid eller inte så lång till växten får man problem med arbetskläderna, berättar Lina Lagerlöf och Emelie Granfors. Bild:

I ett rum på Sekos konferensanläggning Lastberget sitter sju kvinnor. Alla arbetar de inom väg- och banbranschen och är här för att dra igång ett nätverk för kvinnor i branschen.

Men för att hålla könsmaktsordningen i balans så leds mötet av en man.

– Det är bara för att Glenn är så säker i sin manlighet så han kan bejaka sin kvinnliga sida, säger Annelie Dahlberg med ett leende.

– Jo, det har jag ju fått höra här under de två dagarna. Men tanken är att jag ska sammankalla och dra igång det hela, men sedan ska projektet bli självgående, säger Glenn Nordström som sitter i Sekos förbundsstyrelse och är heltidsfacklig på Skanska.

Nästa steg är en träff på Lastberget i början av mars. Dit ska alla kvinnor i branschen bjudas in och då ska man samla ihop de frågor som medlemmarna tycker är viktiga och bestämma hur man ska gå vidare.

Finns det frågor man kan driva i avtalsrörelsen, ska man bjuda in arbetsgivarna och leverantörerna av arbetskläder till exempel? Just klädfrågan är ganska akut.

– Bara en sådan sak som att de kortaste byxorna är anpassade efter någon som är 175 cm lång. Jag som är 155 cm får problem, säger Emelie Granfors, som är signalvakt.

Lina Lagerlöf från NCC faller in.

– Man kan lägga upp byxorna, men om man klipper av dem försvinner delar av reflexbanden och då är de inte godkända längre. Dessutom så hamnar knäskydden åt helskotta.

– Här har jag mina knäskydd, säger Emelie och måttar någonstans mitt på smalbenet.

För Lina, som är gravid i nionde månaden, är klädfrågan extra intressant.

– Det finns ingen tillverkare som har godkända varselkläder för gravida. För mig gick det bra eftersom jag jobbar på ett stort företag så jag fick två par byxor omsydda. Men så är det inte för alla.

Så nämner någon vinterhandskarna som inte finns i mindre storlekar, och jackorna som har för långa ärmar, och så fortsätter det.

Kan man få arbetsgivarna att ställa krav på klädleverantörerna – fixar ni inte handskar i rätt storlek så vänder vi oss någon annanstans med alla våra inköp – undrar någon.

Förutom kläder handlar det om att påverka attityder. Är man ensam kvinna i en extremt mansdominerad bransch får man höra en del.

– Det var en på jobbet som påpekade det intressanta i att alla verkade ha blivit bra i magen så fort jag började. Det är en annan jargong när det bara är män, säger Lotta Berge.

Så visst finns det attityder att arbeta med.

– Vi blev indelade i par för att sköta vinterunderhåll, och killen jag blev placerad med sa att han inte tänkte ställa upp på det, berättar Lina Lagerlöf. Han tyckte att en tjej var för klen och han skulle få göra det mesta jobbet. Och det här var ingen gammal ”gubbe” utan en ung kille.

Andra aktuella frågor handlar om bodar och andra utrymmen. Hur ser det ut med ombytesmöjligheter, duschar, toaletter när man ligger ute på jobb? Men också hur man ska få in fler tjejer i branschen.

– Det är viktigt att vi inte bara sitter och tycker synd om oss själva – för det är det absolut inte. Det här är en bra bransch att jobba i, därför vore det roligt om fler tjejer fick det lika bra som jag har det, säger Lotta Berge.