Finns inte medlemmarna så finns inte förbundet, enkelt och självklart. Därför blir det givetvis oroligt när medlemsantalet sjunker.

Många av medlemmarna försvinner därför att branscher och yrken ändrar karaktär. Teknikutvecklingen är snabb och de stora affärsverken borta.

Därför är det inte heller så konstigt att medlemsantalet inte längre är 210 000, som det var när jag 1986 började på dåvarande tidningen Statsanställd.

Trots förändringarna i samhället är Sekos möjliga medlemsantal större än det faktiska. Men det gäller att hitta de nya medlemmarna och att få de gamla att stanna kvar.

För det krävs facklig närvaro på arbetsplatsen, där det finns en tillräckligt stor arbetsplats. Utan den grunden riskerar även de mest ambitiösa försök att värva medlemmar att gå i stöpet.

Under Sekos kongress i april valdes Valle Karlsson till ny förbundsordförande. Förutom att varna Almega och andra för att ”jävlas med Seko” så talade han om just vikten av lokalt fackligt arbete: ”Det lokala fackliga arbetet och kollektivavtalen är vår grund.”

Men även om arbetsplatserna, det vill säga medlemmarna, är grunden, så får man inte slarva med resten. Det tänker uppenbarligen inte den nya förbundsledningen göra.

I sitt tal använde Valle Karlsson ord som ”öppen debatt” och ”högt i tak”. Seko inför också en visselblåsarfunktion för medlemmar, anställda och förtroendevalda. Inget ska sopas under mattan.

Nästan parallellt med kongressen varslade Seko om konflikt på tre områden, energi, järnvägsinfrastruktur och spårtrafik. Alla med lyckosam utgång och inom det märke som snart är det enda fasta att förhålla sig till i en föränderlig värld. Även om allt fler tycks se Märket som en kvarnsten om halsen snarare än en livboj.

Apropå att arbetsgivare och borgerliga politiker ofta ser sänkta löner som en väg till välstånd hade Valle Karlsson en kommentar som också kan gälla som bildtext:

”Det är lika mycket skitsnack nu som förr att lägre löner skapar nya jobb. För 40 år sedan skulle det hjälpa kvinnor in på arbetsmarknaden, nu handlar det om nyanlända.”

(I texten står att Seko varslat om konflikt på tre områden, energi, järnvägsinfrastruktur och spårtrafik. Men det var aldrig varsel på energiområdet, däremot på teleområdet!)