Som nära anhörig till en kriminalvårdare som arbetat i yrket i drygt 15 år, blir jag förfärad över hur dåligt bemötande som ges när man råkat ut för en stroke och behöver rehabiliteras för att kunna komma tillbaka till sitt arbete.

Arbetsgivaren, Kriminalvården, är enligt arbetsmiljöverket ansvarig för den arbetsrelaterade rehabiliteringen, men det har Kriminalvårdens chefer helt missat. I det aktuella fallet, samt enligt uppgift från andra rehab fall vid samma region, anser t.o.m. den högste chefen med dess rehabiliteringsansvarige chef på en anstalt i södra Sverige att de, som arbetsgivare, fullgjort sina åtaganden genom att de har utsett en rehabiliterande chef som deltar i de rehab möten som hålls tillsammans med Försäkringskassan ca 1 gång i kvartalet tillsammans med, företagsläkare och den anställde. På dessa möten har de hittills närvarat enbart i syfte att tillvarata Kriminalvårdens intresse, inte för att hjälpa den anställde i att komma tillbaka till sitt arbete.

Då arbetstiden sattes till 75 % informerade vårdaren om att han kände sig trött (kognitiv trötthet = en form av hjärntrötthet vilket ofta inträffar efter en stroke med lång rehabilitering), då vissa arbetspass var schemalagda med en tjänstgöring från 07:00-16:30 fyra dagar i sträck. Därtill kommer bilkörning 2.x 30 minuter. När man då föreslog att Kriminalvården kanske kunde justera arbetstiderna blev svaret från den rehabiliterande chefen ”absolut inte, vi har en verksamhet att sköta”. Min fråga blir då, vilken arbetsgivare har inte en verksamhet att sköta? Men det är ju knappast det som är frågan när man ska rehabilitera en person att orka komma tillbaka till sitt arbete. Följden blev då att arbetstiden fick minska till 50 % för att överhuvudtaget kunna orka arbeta.

Dagliga rutiner är viktigt så att man lättare kan komma tillbaka i sitt arbete. Istället, får den anställde ofta hoppa från en avdelning till en annan där det är olika rutiner och regler att hålla i huvudet. Risken för att göra fel skapar stress, som är direkt skadlig för en person som haft en stroke.

Ljud och sorl är också faktorer som skapar trötthet och ”kaos” i hjärnan (del av den kognitiva tröttheten).  Nu har 9 månader av rehabiliteringstiden passerat utan att Kriminalvården har gjort något för att hjälpa den anställde att komma tillbaka. Att rehabiliteras i Kriminalvårdens mening är att behandlas på samma sätt som om du var helt frisk, med den skillnaden att du arbetar mindre än 100 %.

Inför det senaste inplanerade rehabiliteringsmötet har arbetsgivaren lämnat återbud två gånger i rad, en kort tid innan mötet ska äga rum. Viktigare saker står på agendan, vilket bevisligen gör det lätt att anta att Kriminalvården inte tar rehabilitering på allvar utan försöker smita undan sitt ansvar.