Jag engagerade mig i facket och politiken för 20 år sedan när jag, som paketsorterare på posten, efterfrågade lyfthjälpmedel på min arbetsplats. Chefen klappade mig på huvudet och sa ”Lilla gumman, på det här stället ska man bara jobba i tre år sen är kroppen slut”.

Den chefen symboliserar inte alla arbetsgivare men den synen på löntagare återkommer ständigt på svensk arbetsmarknad.

18 procent av de som jobbar i Sverige är visstidare eller inhyrda via bemanningsföretag. Det är dubbelt så många som i våra grannländer Norge och Danmark. EU har flera gånger kritiserat Sverige för ett systematiskt missbruk av reglerna för tillfälliga anställningar.

Otrygga anställningar är normalt kopplade till ett utbrett skattefusk och svartarbete. Svartarbete är oftast inte självpåtaget utan det är arbetare som inte har något annat val. Arbetare som står utan ersättning vid sjukdom, arbetslöshet och föräldraledighet. Arbetare utan rätt till betald eller obetald semester och utan trygghet på jobbet eftersom arbetsgivarens avtal och försäkringar inte gäller. Arbetare som inte får någon pensionsgrundande inkomst, vilket betyder lägre pensionsersättning när man blir äldre och som riskerar dömas till dryga böter eller fängelse.

Vi har i dag en borgerlig regering som stimulerar den här utvecklingen. 2009 infördes nya regler för f-skatten som i praktiken har betytt att löntagare tvingats säga upp sig för att trygga sin inkomst antingen som f-skattare eller som inhyrd via bemanningsföretag. Ansvaret för trygga jobb flyttas från arbetsgivaren till den anställde, vilket betyder ingen trygghet alls.

Den 14 september är det val till Sveriges Riksdag. Vill du som jag göra något åt problemen på svensk arbetsmarknad är valet enkelt: Rösta på socialdemokraterna!