Arbetslösa får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningen uppgår till 80 procent av den tidigare lönen.

Så var det tänkt, men det är långt ifrån dagens verklighet där allt fler blir arbetslösa och allt färre får ersättning från a-kassan.
I ett reportage i detta nummer, nummer 6 2013, av Sekotidningen visar vi att inte ens hälften av de arbetslösa får ersättning från a-kassan. Och av dem är det bara ett fåtal som får 80 procent av den tidigare lönen eftersom taket i a-kassan är så pass lågt. Det  betyder att de festa får en högsta ersättning på 680 kronor om  dagen, ett belopp som dessutom legat still de senaste tio åren.

De som har ett arbete och tjänar pengar får sänkta skatter, störst
sänkning till de bäst avlönade. De som är arbetslösa ser däremot en redan låg ersättning minska i värde. Något som gäller för hela
socialförsäkringsområdet. Vi ser alltså en överföring av pengar
från dem som har det ekonomiskt sämst till de mest välbeställda.

Överföringen kallas arbetslinjen. Den bygger på tanken att ju sämre de som står utanför arbetsmarknaden får det, desto lättare har de att komma tillbaka in i arbetslivet.

Tråkigt nog har arbetslösheten bara blivit större under den tid som alliansregeringen tillämpat den så kallade arbetslinjen.

I detta nummer av tidningen skriver vi också om varsel på Eniro 118 118 och på Vanäsverken. Tror någon att det uppstår fler telefonistjobb i Östersund och Sundsvall eller verkstadsjobb i Karlsborg för att de som blir arbetslösa får mindre pengar och mer krångel?

Men ska regeringen köpa röster genom skattesänkningar så krävs det ju att någon betalar. Eller hur?

Nästa regering måste höja taket i a-kassan. Reglerna måste bli enklare och alla ska ha råd att vara med i a-kassan. Kampen bör inriktas mot arbetslösheten, inte mot de arbetslösa. Och även en socialdemokratisk regering bör fundera över priset för ytterligare
ett jobbskatteavdrag och på vem det är som får betala det.

Det finns fler alternativ till en skattesänkning, som investeringar i infrastruktur. I dagarna har det varit genombrott för en av de mer omstridda satsningarna, nämligen järnvägstunneln genom Hallandsåsen.

Visst går det att ondgöra sig över fördyringar och  förgiftningsskandaler och att hitta alternativa investeringar. Men tänk 50 år framåt, när de andra flaskhalsarna på Västkustbanan är åtgärdade, skulle då Hallandsåsen ligga där som en propp utan  tunnel och bara tillåta fyra istället för 24 tåg i timmen och hindra dubbelt så tunga godståg? Det vore dålig samhällsekonomi.