– Den förra stämningen, år 2002, slutade med en förlikning som innebar att vi fick rätt i vår tolkning av avtalet. De borde ha jobbat 38 timmar i veckan, inte 39,45 som de varit schemalagda. Vi trodde att det innebar att Posten skulle betala ut pengarna, säger Tom Tillman som är förhandlingsansvarig på Seko Posten.
Istället fick facket börja om igen, nu för att slåss för ersättning. För Posten menade att det inte fanns någon koppling mellan att erkänna att man gjort fel och att sedan göra rätt för sig.
Thore Carlsson är en av de tio som väntat i flera år på sina pengar: 21.024 kronor plus ränta.
– Efter förlikningen sa Poståkeriets chef att han skulle ordna till det så det skulle bli rätt, men sen försökte han komma undan. Vi fick en struntsumma i ersättning. Vi trodde att han räknat ut våra timmar, men vi fick bara några hundralappar. Då ilsknade vi till, säger Thore.
Thore och ytterligare fyra chaufförer fick 600 kronor, de fem andra fick 3.000. Trots att de skulle haft över 20.000 kronor vardera för felaktigheter begångna 1998–99.
– Poståkeriet hade vunnit på att göra rätt för sig. Istället har det blivit mycket negativt tänkande och osämja på jobbet. Vi kommer aldrig att ge oss.