– Jag har fått besked från Seko om att företaget ska bort, de ska vara borta före påsk. Det är bra killar som är här och jobbar, det är deras företag som inte sköter sig, konstaterar Kenneth Andersson som är kontaktombud för Seko på Vägverket Produktion vid vägbygget utanför Rångedala längs riksväg 40.
När kylan slog till reagerade de anställda på Vägverket Produktion. De polska armeringsarbetarna som arbetade för Dzierzbud frös. Deras polska arbetsgivare stod varken för vinterkläder, skor eller nödvändiga varselkläder. Till sist ordnade skyddsombudet så att Vägverket köpte in vinterjackor till dem.
I den vevan hade Byggnads fått upp ögonen för samma företag på Banverkets brobygge över Ätran, strax utanför Falkenberg. En kontroll visade att företaget inte levde upp till det kollektivavtal man tecknat i augusti 2005 – samma avtal som låg till grund för att bolaget godkänts som underentreprenör till Vägverket Produktion.

Trots att det gått ett och ett halvt år hade företaget inte tecknat försäkringar för sina anställda i Sverige. Dessutom verkade arbetet utanför Falkenberg pågå utan hänsyn till arbetstidsregler.
Den 19 februari var Arbetsmiljöinspektionen på besök. Besöket ledde till en rad anmärkningar och resulterade i ett föreläggande till huvudentreprenören Aarsleff. Arbetsmiljöverket konstaterade bland annat att ”på byggplatsen förekom ställningar som kunde orsaka fallolyckor med dödlig utgång då de var synnerligen dåligt byggda”. Dessutom krävde verket besked om arbetstiderna.
Den 1 mars la därför Byggnads in sitt veto mot Dzierzbud enligt medbestämmandelagen. Därefter kom Sekos företagsfack överens med Vägverket om att ta bort det polska företaget som utför arbete på ett flertal ställen i Sverige från listan över godkända entreprenörer.

Ute på vägbygget utanför Rångedala tycker man att det är bra att facket agerar, men man undrar om det räcker.
– Det här med polska underentreprenörer är något nytt för oss. Det är väl en del av globaliseringen. Så länge de har riktiga avtal har vi inget emot att de kommer hit. Vi hade inte klarat bygget själva, säger Kenneth Andersson.
Irritationen och ilskan riktar sig mot dem som gör vinsterna.
– Om vi ska ha folk utifrån som jobbar ska de vara här på samma villkor som oss. Istället finns det företag som utnyttjar att polackerna är billigare. Kommer de hit och vill ha det som vi då får de inga jobb, men ska de ha mindre än oss då går det bra, säger Bo Danielsson som också arbetar på vägbygget.
Hur mycket de polska arbetarna egentligen tjänar är det ingen som fått klart för sig. Själva har de varit förtegna och på arbetsplatsen finns uppgifter om 60–120 kronor i timmen.
Till Sekotidningen säger en av de fem polacker som arbetar på den här etappen av vägbygget att han är glad över jobbet vid Rångedala:
– Jag får betalt i zloty men får ut motsvarande 100 kronor i timmen. Jag tycker att det är ett bra avtal, jobbet är fritt och jag trivs här. Det är bättre än i Polen.