I Europa rasar kriget, det vi nu kallar andra världskriget.

I Sverige är det visserligen fred, men det pågår ändå en kamp för att få tillvaron att gå ihop.

Kriget finns hela tiden i bakgrunden när Julia, bokens huvudperson, gör sin resa. Det är inte en resa i geografin, vi är hela tiden kvar i Göteborg. Resan handlar i stället om ett politiskt uppvaknande.

Skillnaderna mellan klasserna är påtaglig, liksom bristen på jämställdhet. Männen styrde, inte minst inom arbetarrörelsen. Och den som tar strid för både jämställdhet och rättvisa i 40-talets Sverige har en tuff resa framför sig. Julia inser med tiden att den inte går att göra på egen hand.

Lars-Göran Holmgren, bokens författare, har ett långt yrkesliv bakom sig och en facklig karriär som slutade på posten som förbundssekreterare på Seko. Det var när han gick hem därifrån som nybliven pensionär som skrivandet tog fart.

Visserligen blev det inte den släkthistoria som var tänkt, efter tolv år av faktainsamlande och skrivande blev det en roman istället.

Och man behöver inte tveka om att den är skriven av en person som står arbetarrörelsen nära.