Det säger Christina Lindkvist Scholten och Sofie Johansson vid Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik, K 2, som i dagarna är klara med en studie av hot och våld mot ombordpersonal och bussförare.

Studien leds av Anna Anund, Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), hennes kollega Jonas Ihlström står för undersökningen av bussförare.

– Det som kommer in till Arbetsmiljöverket och AFA Försäkring, är de riktigt grova incidenterna. De andra vet vi väldigt lite om, säger Christina Lindkvist Scholten.

De båda forskarna anser att den officiella statistiken över hot och våld i spårtrafiken är trubbig och visar inte hur det ser ut i verkligheten.

I sin studie har de utgått från AFA Försäkrings statistik, men framför allt intervjuat tågvärdar och chefer i Skåne.

Intervjuerna visar att tågvärdarna ofta hamnar i situationer där det är svårt att avgöra om det är ”hot och våld” de är utsatta för, eller inte, och då drar sig många för att rapportera.

– Aggressivt beteende som inte är riktat mot mig som individ, är det hot och våld som ska anmälas? Det kan vara svårt för tågvärden att veta, säger Sofie Johansson.

Forskarna menar att osäkerheten gör att många drar sig för att rapportera. Särskilt de som är nya i yrket drabbas också av tvivel över sitt eget ansvar för det som händer.

– Det finns ibland en kultur som säger att man ska tåla och stå ut med saker. Tågvärdarna blir utlämnade åt sig själva att hantera situationen, när det skulle behöva lyftas till en organisatorisk nivå, säger Christina Lindkvist Scholten.

Hon och Sofie Johansson är överens om att företagen måste bli mycket tydligare både när det gäller att händelser ska rapporteras och vad som ska anmälas.

I Skåne har forskarna uppmärksammat att det ibland händer att flera tågsätt kopplas samman, utan möjlighet för tågvärden att gå emellan. Tågvärden som befinner sig i den bakre delen av tå- get har svårt att få kontakt med föraren och känner sig helt utlämnad om något händer. Det skapar kraftig oro.

Enligt Christina Lindkvist Scholten och Sofie Johansson är det här ett exempel på de motstridiga krav som finns på tågvärdarna.

– Ska den bakre delen viseras eller inte? Vems ansvar är det om något händer med tågvärden eller passagerarna? Å ena sidan säger arbetsgivaren att säkerheten kommer först, å andra sidan finns det krav från trafikhuvudmännen att få in biljettintäkter.

– Här är det upp till den enskilda tågvärden att bedöma vad som gäller. Det är inte bra. Det ska inte vara upp till en själv, det ska vara helt klart vad som gäller.

Studien utmynnar i några rekommendationer från forskarna till tågbolagen. Bland annat: n Samverka med andra, som trafikhuvudmän och polis.

n Utbildning i konflikthantering ska vara obligatorisk och återkommande.

n Dubbelbemanning förebygger riskerna.

n Utrusta tågvärdarna med personlarm.

n Ha en en öppen och levande diskussion om värdegrunder.