En av stötestenarna med KFS, som organiserar de kommunala energibolagen, är tillämpningen av den extra arbetstidsförkortning som skrevs in avtalet 2013.

-Arbetsgivarna har störst förfoganderätt över arbetstidsförkortningen och vissa företag väljer att betala ut den i pengar istället. Vi vill rätta till det så att alla medarbetare får del av arbetstidsförkortningen som det var tänkt, säger Christer Carlsson.

En annan fråga handlar om anlitande av entreprenörer där Seko vill ha bättre ordning och reda.

-Det händer att företagen tar in entreprenörer som saknar utbildning som man måste ha för att få jobba i branschen. Det vill vi förhindra, säger Christer Carlsson.

På EFA:s område, som representerar de privata energibolagen, är det största frågan hur byte av entreprenörer ska gå till.

Det liknar diskussionen om övergång av verksamhet där facken kräver att personal ska få följa med till den nya entreprenören.

-Det är provocerande att företag i dag kan välja vem som ska få arbete eller inte i det företag som tar över ett avtal. Du kan ha arbetat i 30-40 år, men stå utan arbete för att ditt bolag förlorade kontraktet. Det vill vi ändra på.

När det gäller entreprenörsbyte gör Seko gemensam sak med Elektrikerförbundet.

På energiområdet, liksom på övriga avtalsområden, står Seko fast vid kraven i 6F:s plattform. Seko väljer att låta kravet på 3,2 procents löneökning stå kvar, även om det i praktiken blir omöjligt att få en högre löneökning än märket på 2,2 procent.

Förhandlingarna med EFA fortsätter nästa vecka. KFS och Seko möts nästa gång den 21 april.