Omgörningen, som på militäriska heter Omdaning försvarslogistik, ska skapa en effektivare verksamhet och därigenom spara pengar, är det tänkt. Övergången berör 1 500 personer, varav drygt 600 sekoiter, som då får ny arbetsgivare.

På Eksjö garnison är känslorna blandade inför övergången. Av dem Sekotidningen pratar med är de flesta positiva, men det finns kritik också. Stefan Yngvesson är materialmottagare på markverkstaden. Han tillhör Fus, eller främre underhållsstöd, och är mycket kritisk till hur just den verksamheten hanteras.

– Det är bara veckor kvar men jag vet fortfarande inte vad jag ska göra den 1 januari. Vi har inte fått någon information eller några direktiv för hur vi ska jobba.

Ett av de största problemen för ”Fusen” är att den delas. Av de elva som arbetar där i Eksjö ska sex stanna kvar inom försvaret medan resten går över till FMV. En konsekvens av det är att arbetsgivaransvar och arbetsledning hamnar i olika organisationer.

För Stefan Yngvessons del innebär det att FMV är hans arbetsgivare men Försvarsmakten leder det dagliga arbetet.

– Jag skulle inte se några som helst problem om vi flyttades över allihop. Då kanske det till och med skulle bli bättre. Men som det är nu blir det för rörigt, säger Stefan Yngvesson.

 

Nils-Göran Lidén, klubbordförande, ser också problemen med ett delad Fus.

– Ingen vet i dagsläget hur organisationen ska se ut. Vem beslutar om semester, föräldraledighet och så vidare, arbetsgivaren eller arbetsledaren?

Själv blir han kvar i försvaret då han tillhör det som kallas insatsnära underhåll. Även på det fackliga planet blir det en del förändringar.

– Vi kommer bara ha en sektion, oavsett vem som är arbetsgivare. Men det krävs att det finns folk från båda håll i styrelsen som kan vara med och förhandla. Som försvarsanställd kan jag ju inte förhandla med FMV.

Mattias Andersson och Robert Nors ser däremot positivt på framtiden. De är mekaniker på verkstaden och den delen av verksamheten flyttas över utan delning.

– Jag ser fram emot det här. Jag tror det blir bättre, med kortare beslutsvägar och mer fokus på det vi ska göra, säger Mattias Andersson.

Han får medhåll från kollegan:

– Det känns lite spännande med något nytt. Framförallt hoppas jag att det ska bli enklare att få fram reservdelar. För nu har det inte funkat bra, säger Robert Nors.

– Det är bra att det kommer att bli en tydligare roll mellan beställare och leverantör, tillägger han.

Ingen av dem räds en framtid där de kanske får en arbetsgivare från privata näringslivet.

– Nej, det är bara att gilla läget och hänga på. Det spelar ju ingen roll vem som betalar lönen, säger Mattias Andersson.

Anledningen till att reservdelshanteringen inte funkat heter Prio. Ett datasystem som försvaret hittills plöjt ned 3,5 miljarder kronor i utan att riktigt få det att fungera. Nu vill man ha en halv miljard till.

När reservdelshantering skulle inlemmas i systemet blev det så tokigt att det inte gick att göra några beställningar alls på ett halvår. Egentligen får man inte köpa reservdelar ”på stan”, men nöden har ingen lag. Annars skulle verksamheten legat helt nere.

Reservdelsstrulet är en av de främsta anledningarna till att också sektionschefen Mats Osterling ser fram emot övergången.

– Jag är väldigt positiv. Det har varit ett mycket tufft år och jag har lidit med grabbarna där ute på golvet när allt har strulat. Nu hoppas jag på mer fokus på kärnverksamheten och reservdelsförsörjningen.

Han anser att deras verksamhet inte fått rätt förutsättningar inom försvaret.

– Problemet är att alla beslut som tas i försvarsmakten ska gälla för alla delar av verksamheten. Men oftast handlar de om den militära verksamheten och är inte anpassade efter oss.

Så för hans del är övergången bara av godo. Inte heller han räds en eventuell privatisering och utförsäljning av verksamheten.

– För mig spelar det ingen roll vem som är husse. Jag är mer mån om att garnisonen får finnas kvar. Så länge den gör det kommer vi att behövas. Kompetensen som finns här är svår att ersätta.

På lokal nivå inom Seko är man däremot mer bekymrad för steg två, privatiseringen.

– Man förlorar ju den politiska insynen i verksamheten och det kan vara problematiskt, säger Nils-Göran Lidén. Han ser också en fara i att avtalen kan urholkas vid en eventuell övergång till det privata näringslivet.

– Ok, lönen kanske är lite högre men vi har många förmåner: 6–7 veckors semester, till viss del fri sjukvård, friskvård på arbetstid och så vidare. Om man blir av med det måste det kompenseras lönemässigt.

Även Seko centralt ser med viss oro på om man släpper delar av verksamheten till den fria marknaden.

– Vår åsikt är att vi ska ha kvar den statliga kontrollen. Då vet man vad man har och vad man får och slipper göra ständiga upphandlingar och skriva kontrakt för varje del, säger Lars Johansson, ombudsman på Seko.

Del ett, överflyttningen till FMV, ser han däremot som oproblematisk.

– Jag tror det är positivt att renodla verksamheten. Det kan vara en fördel med en civil myndighet som leder. Den militära organisationen kan vara lite ”klossig” och trög. Men som sagt, det är steg två som oroar.