Jag vill att alla ska få sina paket. Även om det innebär att jag måste arbeta övertid. Så har jag alltid jobbat, säger Anneli.

Hon är snabb, effektiv och populär bland kunderna. Alla skiner upp när Anneli lämnar över paket. Vissa träffar hon varje dag och en del har blivit hennes närmaste vänner genom åren.

Christian Douhan, reservdelssäljare på Swecon, tar ofta emot paket. Den här tisdagen är inget undantag. Han och Anneli tar några buggsteg i dörren på väg ut.

– Det är alltid kul när Anneli dyker upp, säger han.

– Jag gillar det här, säger Anneli. Att lära känna kunderna och försöka bidra med det lilla extra. Göra dem nöjda.

Under sommaren fick Postnord hård kritik i media för att leveranser av paket fungerar då- ligt. Många kunder menade att chaufförerna struntat i att lämna paket eller inte brytt sig om att kolla om mottagaren var på plats.

Postnord höll med om att det finns brister, och svarade på kritiken med att
ändra rutinerna för chaufförerna. Idag är det ett krav att ringa till kunden om hen
inte öppnar. Och chauffören måste dokumentera vilka kollin som inte gått att överlämna.

– Utöver de aviseringar vi får i handdatorn ska vi fylla i en blankett med kollinummer och orsak till att paketet inte kunde lämnas, säger Anneli Thiel.

Hon tycker att reglerna är bra, hon har alltid jobbat så, ringt till kunder som inte öppnat och försökt hitta ett annat sätt eller en annan tid att lämna över paketen.

– Det blir ingen skillnad. Förutom den nya blanketten då förstås, säger hon. Det hade varit smidigt att bara använda handdatorn.

Hennes förklaring till att kunder är missnöjda kan vara att chaufförerna har det stressigt och numer inte lägger en avi i postlådan, så att det syns att de varit på platsen. Ofta blir det strul med portkoder. Men det främsta skälet, tror hon, är att Postnord har många nya med osäkra anställningar, och att de inte alltid får den introduktion de behöver.

annlies

Anneli Thiels arbetsdag börjar kvart i sju. Då har hon varit vaken i två timmar redan. I somras cyklade hon till jobbet från kolonistugan strax utanför stan. Nu, i början av september, ser hon till att få en lugn frukoststund på balkongen innan hon sätter sig på elcykeln.

– Cykeln är en av mina bästa investeringar, säger hon. Det underlättar i uppförsbackar och i motvind.

Det första Anneli gör på jobbet – som kallas dip och som är ett omlastningsställe för paket – är att hämta sina burar med paket och dra fram dem till bilen.

Burarna, det kan vara upp till sju stycken, kommer från terminalen i Örebro och är fyllda med paket som ska köras ut i Annelis område. Hon kör samma bil varje dag och tar i huvudsak samma runda.

Det är Anneli som lyfter över paket från buren till bilen. Är det stora mängder till samma adressat gör hon i ordning en pall, som lastbilarna kör ut.

När ett paket läggs in i bilen registrerar chaufförerna det i handdatorn, eller skjuter paketet, som de säger. Då vet hon och systemet att paketet är på plats.

Nästa steg är kundens kvittens. Också den i handdatorn. För övrigt ett hjälpmedel som Anneli uppskattar. Med det tekniska strul som blir ibland är det ett lyft jämfört med den tidigare pappersexercisen, tycker hon.

Det är trångt på dipen, många bilar ska fyllas på kort tid och chaufförerna trängs på lastkajen. Tidspressen är stor. Vissa paket ska ut före 09, andra före 12.

Postnord förbereder en ny kombinerad brev- och paketdepå utanför stan dit Anneli och de andra ska flytta ganska snart.

– Det blir väldigt långt från kolonin. Då kan jag inte längre cykla till jobbet. Å andra sidan går jag snart i pension. Jag är 57 och räknar med att gå vid 60. Jag uppfyller de krav som ställs.

Och hade hon inte gjort det hade hon nog försökt satsa på 80-90-100, den möjlighet som vissa anställda över 58 fick i senaste lokala avtalet på Postnord. Jobba 80 procent, få 90 procent av lönen och 100 procent till pensionen.

– Det är guld att få möjlighet att göra något annat medan man har hälsan.

Anneli Thiel tog ett friår på 90-talet och gjorde inget särskilt.

– Det var fantastiskt.

När bilen är fullastad kör vi iväg. Anneli är snabbt ur och i bilen, hon öppnar dörrarna, tar ut paket, låser dörrarna i flykten. Går med snabba steg.

Jag småspringer och hinner ändå inte riktigt, klämmer foten i dörren när jag skyndar mig upp i passagerarstolen. Efter några timmar går det hjälpligt.

Hur klarar kroppen tempot, lyften och hoppen?

– Det går bra. Jag har inte ont. Det är tummen som far illa när jag trycker på dörrnyckeln hela tiden. Det är tungt men jag tror knyckar och sånt sliter mer.

– Jag tränar hela dagarna kan man säga och det gör kroppen stark. Tror jag.

annelisa

Kunderna finns på allt från frisersalonger, äldreboenden och blomsteraffärer, till bilverkstäder och företag för kontorsmaterial. En kund servar trädgårdsmaskiner, en annan bärgningsbilar. Anneli besöker företag på förmiddagen och privatkunder efter lunch. Många äldre får blöjor hemskickade med posten. Och Postnord sköter en del hemkörning av matkassar.

I de flesta fall ska kunden signera leveranserna, på äldreboenden måste sjuksköterskorna skriva under när det är läkemedelsleverans.

Vissa paket kan lämnas utan signatur, som blöjor till äldre. Chaufförerna kan ställa paketet utanför om personen inte öppnar.

– Det känns bäst att ringa på, och om de öppnar hjälpa till att bära in blöjorna. Det är ju gamla människor som inte alltid vet att de ska få paket.

När arbetsdagen är över är hon trött. Oftast också nöjd med det hon gjort. Kunderna har fått sina paket och hon har ansträngt sig lite extra om det behövts.

– Jag har inget att skämmas över, säger Anneli Thiel.