LO:s chefsekonom Ola Pettersson anser enligt Göteborgs- Posten den 5/9 att vi har en ”väl fungerande lönebildning i Sverige”! Hur då?

Mycket får mer, och lite får mindre, så är det i Sverige nu. TCO- lönerna är nu 10 000 kronor högre i genomsnitt än LO-lönerna. Har de bättre förhandlare än LO, eller är det en ”naturlag” att LO-kollektivet ska ha minst betalt för sin arbetsinsats i vårt ”demokratiska och jämställda land”?

Vi har en Vattenfallschef som har en lön på nästan en miljon i månaden, cirka tio gånger mer än statsministern, trots tvivelaktig kompetens. Vi har en drös med gd:ar och chefer inom banker, näringsliv, stat och kommun med mångmiljonlöner som de inte är värda i jämförelse med LO-kollektivet, och det anser LO:s chefs- ekonom vara en ”väl fungerande lönebildning”!

Nyligen gjorda undersökningar, där bland annat Olof Palmes son medverkat, visar att de ekonomiska och sociala klyftorna ökat sedan början av 1980-talet.

Visserligen har alla löner ökat, men klyftorna är på 1930-tals- nivå. Vårdbiträden och undersköterskor, som ju ofta tillhör LO, om de har råd, har en skrämmande låg lön för sitt viktiga arbete. De måste arbeta nästan 50 år för att komma upp i Vattenfallschefens årslön, men de arbetar ju gubevars med människor, ofta äldre, det är ju inte så viktigt som att arbeta med pengar, eller hur Ola?

Betyder en väl fungerande lönebildning att LO-kollektivet alltid ska få minst lön för sin arbetsinsats? Arbetar Ola för normal LO-lön?

 

Svar från Ola Pettersson:

En väl fungerande lönebildning kännetecknas av att löneutvecklingen håller sig inom de ramar som samhällsekonomin sätter upp. När vinsterna är normala innebär det att lönerna ska öka i takt med näringslivets produktivitet samt det utrymme för näringslivets prisökningar som Riksbankens inflationsmål på 2 procent ger.

När Nordeas ekonomer i början av september presenterade en ekonomisk rapport uppmärksammade de att löneökningstakten i Sverige är i samklang med den svaga ekonomiska utvecklingen. Jag kommenterade då att vi har en lönebildning som fungerar väl, med innebörden att löneökningstakten inte hotar inflationsmålet.

Problemet är i stället att Riksbanken håller en för hög ränta. Resultatet blir att efterfrågan och sysselsättningen blir för låga. Detta märks på dagens låga inflationstryck som ligger på cirka 1 procent. Räntan kan därför sänkas tills efterfrågetrycket i ekonomin pressar upp inflationen till 2 procent.

Riksbanken borde på samma sätt som Nordeas ekonomer uppmärksamma den väl fungerande lönebildningen i ekonomin och belöna arbetsmarknadens parter med en lägre ränta och högre sysselsättning.

Jag håller fullständigt med signaturen ”Sekopensionär” att löneskillnaderna i den svenska ekonomin är för stora. Dessa problem tar LO bland annat upp i två rapporter: Lönerapport 2012 och Makteliten – klyftorna består.

När dessa problem ska rättas till är det dock helt nödvändigt att löneökningstakten inte blir så hög att inflationsmålet på 2 procent hotas. Skulle inflationsmålet hotas kommer Riksbanken att höja räntan för att dämpa efterfrågan och inflationstryck och sysselsättning blir för låg.