Huvudansvaret ligger på arbetsgivarna att förebygga hot och våld, anser skyddsombuden. Utbildning i konflikthantering, övervakningskameror, personlarm och dubbelbemanning är viktiga åtgärder.

De vi talat med pekar också på samhällets ansvar för situationen och kräver insatser från polis, vaktbolag, kommuner och landsting i de fall det är upphandlad trafik.

Skyddsombuden menar att polis, ordningsvakter och väktare skapar trygghet och avhåller från fusk. De kan hindra drogpåverkade att kliva på tågen, och lyfta av de som bråkar. Det allra bästa, enligt skyddet, är dubbelbemanning, vilket Trafikhuvudmännen kan ställa krav på i sin upphandling.

Ett annat förslag är att kommunerna skapar sysselsättning för ungdomar som idag inte har någonstans att ta vägen. Istället bildas gäng som ställer till bekymmer på en del stationer.

I Skåne börjar det hända positiva saker, säger Lars Månsson, huvudskyddsombud för Seko på Pågatågen.

– För en tid sedan var jag med om något helt nytt. Jag deltog i ett möte med Skånetrafiken och Arriva som handlade om hur vi tillsammans ska lösa problemen med hot och våld. Det kändes mycket bra och vi ska fortsätta ses med jämna mellanrum.

Alla företag uppmanar sina tågvärdar att backa undan om det upp- står en hotfull situation. Vi är inga sheriffer, som Transdevs arbetsmiljöchef Torbjörn Gullberg, formulerar saken. Men det är inte alltid så lätt, menar Lars Månsson.

– Tågvärdarna har ett motsägelsefullt uppdrag, de ska både kontrollera biljett och skriva kon- trollavgift för att få in intäkter, men samtidigt backa undan om det blir hotfullt.

I sådana lägen underlättar det att vara flera ombord.

– På helgerna finns väktare med, och det gör stor skillnad.

Ordningsvakter, väktare och poliser är en bristvara i spårtrafiken i Stockholm, enligt skyddsombuden på pendeln och tunnelbanan. Trots att problemen med hot och våld enligt deras uppfattning växer. Linjer på pendeltågen där tågvärdarna kollar biljetter är mest utsatta. På tunnelbanan känner sig förarna ensamma och oroliga när något händer långt ute på linjen, eftersom vakter och polis i första hand befinner sig i och nära city.

Tomas Gustafsson och Gun- nar Wolldén, som är Sekos huvudskyddsombud för förarna på MTR tunnelbanan, saknar framför allt poliser och ordnings- vakter som bara arbetar med det egna trafikslaget och som åker med tågen. ”Som det var förr.”

Idag servar samma vaktgrupper alla trafikslag utanför tulllarna.

Ann-Kristin Mattsson, huvudskyddsombud för stationsvärdarna i tunnelbanan, håller med.

– Hot och våld är ett samhällsproblem som vi inte kan lösa på företagen. Jag vet att MTR försöker påverka politikerna. Det är bra. Jag tycker personligen att vi ska satsa mer på aktiviteter för unga som inte gillar idrott.

Pendeln och tunnelbanan har haft kameraövervakning länge, men det verkar inte vara avskräckande, säger Tomas Gustafsson och Ann-Kristin Mattsson.

De som kollar biljetter på pendeln har personlarm, med medlyssning från vaktbolagen.

– Det känns som en falsk trygghet, säger Tomas. Vaktbolagen skickar sällan någon som kommer och hjälper till.