Helena Rådbo är forskare vid Karlstads universitet. På Banverkets uppdrag har hon skrivit en doktorsavhandling där hon har studerat alla självmord och dödsolyckor som skett under en treårsperiod. Hon har tittat på i vilka miljöer och vilka situationer som självmorden sker.
– Det typiska självmordet begås på dagen, eller möjligtvis kvällen, av en man, i tätort men inte i direkt anslutning till stationsområdet, berättar hon.
Enligt henne finns det ett antal strategier för att komma åt dessa problem. Dels måste det bli svårare att komma till spårområdet, dels måste det rensas kring spåren så att det inte blir så avskiljt och dolt.
– Men på sikt bör man även satsa på saker som lokens design också. Det har visat sig att med lite rundare former fram så minskar dödligheten eftersom personerna då kan puttas åt sidan.
Då blir metoden mindre attraktiv vilket resulterar i att självmordsförsöken minskar.
Andra metoder som prövats med framgång är kameraövervakning som skickar larm om någon beträder spåren. I Jönköpings län kopplas räddningstjänsten in och de åker ut på larm och plockar bort folk som befinner sig på spåren.
Hennes forskning visar att de som försöker ta livet av sig oftast står på spåret ett tag innan tåget kommer.
– Då är det viktigt att den som ser någon på spåret larmar. Men det kan vara svårt att veta om det är självmordförsök på grund av allt spårspring. Folk genar gärna över spåren trots att det är förbjudet, säger hon och fortsätter.
– Det finns forskning som visar att om man lyckas avbryta ett allvarligt menat självmordsförsök så är det väldigt få som försöker igen, därför är det viktigt att folk reagerar om de ser någon på spåret.
Omkring 60 personer tar varje år livet av sig på järnvägsspåren, det motsvarar fem procent av alla självmord i Sverige.
– När man utbildar nya förare talar man om att varje lokförare får lov att räkna med minst en dödsolycka under sitt yrkesliv.